Ingen dramatik

Så börjar min första riktiga dag som föräldraledig lida mot sitt slut, och för att summera lite så här framåt halv fyra på eftermiddagen så har det inte varit någon större dramatik. Dagen har flutit på mest som de brukar. Vi har ätit, tagit en promenad och lekt en del.


Som det kanske syns på bilden så har Poppy varit på sitt mest strålande humör. Jag tycker mig också se att hennes tendenser till skelögdhet är på tillbakagång. Men vad vet jag.


Det som varit mest spännande idag har annars varit att Poppy lägger allt mer tid på att stå upp. De senaste dagarna har hon i stort sett bara velat stå upp oavsett av vad vi planerat att hon ska göra. I dag har hon tagit tag i det där med att ställa sig upp själv på allvar. I och för sig så ställde hon sig redan för någon vecka sedan mot babypoolens sarg, men nu under eftermiddagen har hon ställt sig upp alldeles själv fyra gånger mot lite olika saker. Mycket imponerande, men också lite oroligt. Inte minst som hon bland annat gjorde det uppe på soffan, vilket ju kanske inte känns som det säkraste stället att börja sin karriär som stå-uppare.

Long time no see

Ett veckoslut fyllt av händelser gör att det inte finns tid över för bloggande. Så här kommer en kort sammanfattning över Poppys och min helg!

I torsdags gjorde vi inte vidare mycket. Skulle träffat en tjej som jag är kontaktperson åt, men hon avbokade, så istället passade Poppy och jag på att frossa i sushi. Sushi är världens bästa plockmat för småbarn, kletigt, nyttigt och lätt att hålla i. Dock fick hon bara prova avokado och tufu. Poppy använder sig av gåstolen och dess praktiska bricka som matbord.

På fredagen kom min gamla vän Kicki på besök från Göteborg. Hon hade med sig massvis med presenter, och Poppy verkligen älskade omslagspappret och banden. Jag tyckte att kläderna från Kickis mamma Vesna var underbara och boken hon fick av Kicki riktigt spännande.
På lördagen bjöd Kicki mig på masssage inne i stan, GÖTT! Hon lurade mig och sa att vi skulle till Folkoperan, men istället var det spa och lyx som gällde. Wow! Sen lekte vi i trädgården och solen var framme mest hela tiden.


Söndag?

I dag måndag, är det min sista dag av mammaledigheten. Ångest ångest, ångest! Eller av att vara helt mammaledig, Ulf och jag ska dela på ledigheten, så vi jobbar halvtid och passar Poppan halvtid. Så jag börjar jobba imorgon! Dagen till ära åkte vi på höstterminsinvigningen på Öppnis. Även Alva var där!

Poppy och jag blev kära i en gåvagn, så nästa tur till lämplig babyaffär kommer ha ett tydligt mål. Poppy älskade att stå upp själv, och peta på dockan som låg i vagnen.


Alva ville inte vara lika tjejig, de svarta byxorna till ära, och satte sig i bilhörnan bland killarna.
Poppy blev inspirerad så hon övergav dockan och hjälpte Alva med att meckade med bilarna ett slag innan sångstunden.

Skelar och sladdlek

Idag var vi på vårt älskade BVC. Vägning- och mätningsdags! Men Poppy och jag undrade nyfiket vilka nya fel de skulle hitta på henne, vi kan ju inte gå en hel månad utan besök på sjukhuset!

Vägningen och mätningen innebar inga större nyheter, hon följer nedersta kurvan, och väger 7,4 kg, mäter 70cm. Så bvc-tanten var halvnöjd, men ingen större utskällning, förutom lite tips på att hälla ännu mer olja i hennes mat.

Men sen kom tanten på att Poppy kanske skelar lite, så att det var absolut nödvändigt att skicka oss till ögonmottagningen snarast. Ja, inte idag, men det lär ju bli innan näst bvc-besök om tre veckor, för då måste de ju hitta något nytt att klaga på!

Ringde då Poppys morfar, lungläkare och allt, borde han väl kunna babyögon? Och det kunde han minsann! Man ska titta efter reflexer av ljus i ungens ögon, och se om reflexprickarna skelar eller är jämna. Och lite skelande hittade vi nog. Men inte är det vidare mycket?


Sen tröttnade Poppy på starkt ljus i ögonen, men lika söt ändå!



För att trösta vår skelis fick Poppy till sin förtjusning leka med en alldeles äkta sladd! Denna gång strömlös, eftersom stackars liten tidigare under dagen fått en ministöt när hon sög på laddaren till min dator.

Så gott att nappen hamnar utanför!


Smaskigt värre.


Men sen fick det vara sluttuggat tyckte pappa och fick henne att koncentrera sig på lite annat.

Konditori Lyran

Sista veckan på sommarlovet, sorg och lite ångest, men den kräver också full aktivitet så att man verkligen njuter av de sista dagarna!

Alvas mamma tipsade om konditori Lyran.

Och vilket ställe! Mängder av sugrör och underbar cheesecake som man njuter av i en fantastisk trävilla med tinnar, torn, kristallkronor, stora speglar och en underbar uteservering.



Alvas mamma ville också minnas tillfället, men det var inte helt lätt att få en bra bild på Alva när Poppy höll sugrörskonsert på andra sidan bordet.



Efter maten ville vi titta närmare på ett dött rådjur, men det var svårt att fotografera. Så istället gick vi upp i trätornet och tittade på Mälaren, vackra dalar och drömde om att köpa en 10-miljonersvilla i närheten.


Uppe i tornet blev vi alla lite skakis. Poppy sattes ned och jag kunde andas några gånger innan vi vinglade ner igen.

Vaxduk

För några dagar sedan kom vårt nya matbord från MIO, Forsvik matmöbel med sex stolar.

Kanske är det 4, eller rent av bara 3 stolar kvar att montera. Ulf jobbar på dem just nu. Det är klurigare ände flesta IKEA-möbler att få ihop, och pga diverse vattenfyllda konserter har det dragit ut på tiden.
Dessutom har vi förstått att bordsskivan är kräsen, måste oljas, varas rädd om och man får inte ställa varma koppar och tallrikar på det. Vatten som inte torkas bort genast skapar fläckar etc etc. Vi är vana vid vårt furubord från 80-talet, där "anna" finns inristat och diverse hack från min uppväxt satt sin prägel. Ett hack mer eller mindre syns verkligen inte och vi har kunnat missköta bordet utan större åverkan.

Så nytt bord innebär nya rutiner och för att inte Poppys vana att dunka med skedar i bordet vid matdags, ska blir allt för synligt för kommande generationer valde vi att åka till 10-gruppen på Götgatan och köpa hem en vaxduk i bästa kvalité. I verkligheten är det glansigare och aningen mörkare.


Poppy var ovanligt glad under äventyret till stan, men eftersom hennes slarviga föräldrar glömde ponchon i bilen, blev hon invirad i finaste Armanimunkjackan! Inte undra på att ungen ser nöjd ut då!

Borta regn och Poppy bäst

Dagens tema: Hårdrocksfestivalen Sonisphere

Trodde vi. Istället för att svänga våra lurviga till Iron Maiden, sitter vi istället hemma i soffan med Poppy och Poppys farmor och farfar. Poppy småsover och mår prima. Vi andra sörjer. Hur kunde de bli såhär månntro?




Dagen började helt ok. Vi åkte till stora skuggan, trängde oss fram bland tusentals svartklädda pojkar. Tusentals, ja, 45 000 sålda biljetter. Vi var där redan kl 13.00 och såg när Anthrax rockade för gubb och fosterland.

Men ganska snart började festivalen vattenfyllas. Det blev bara geggigare och geggigare. Vi gav upp försöken med att gå på torra ställen, istället försökte vi undvika sjöarna som var ankeldjupa. Vi misslyckades.


Vi försökte vara tappra med regnrock och oljerock samt soppåsar över våra kroppar. Men det hjälpte föga, allt läckte in och fingrarna började se ut som russin av all väta.

Men tillslut gav vi upp. Och så gjorde nog halva festivalen. Vi fick tränga oss ut, och tänkte gång på gång, om det bara regnar liiite mindre går vi tillbaka. Det gjorde det inte.


Vi fick dock uppleva ett bråk på pendeln med en tjurig tant som ville ta min sittplats. Vi bad henne boka färdtjänst (hon var otrevlig och inget vidare gammal). Vi åt god langos. Vi drack kaffe och åt munkar. Vi fick se Anthrax och skratta ihop med alla besvikna dyblöta fans som gav upp. Och det bästa av allt, pussa Poppy mycket tidigare än vi hade räknat med!

Forever Young, ett icke Poppyrelaterat inlägg

Nostalgi, ville arrangörerna framföra, när de gjorde reklam för Forever Young festivalen. Och ett gammalt Alphaville fan, som jag är, så var det ju bara tvunget att ta sig dit.

Vi lämnade Poppy hos farmor och farfar, och körde iväg mot Linköping. Vacker festival med trevlig stämning utlovades, och det fick vi inte. Festivalen var på en liten äng, med ett snabbmatsställe och två scener inkluderat en bunt bajamajor. Ingen försäljning av Alphaville-prylar, vilket gjorde mig besviken som var uppladdad för storköp av tee´s och muggar. Ja, på ängen fanns en popcornförsäljare, men inget mer, inget att fördriva väntetiden med, förutom att dricka öl och stå rakt upp och ned.

Första bandet ut var Jakob Hellman. Åh, vem minns inte "vara vänner"? Eller resten av den fantastiska skivan som inte Jakob spelat live på 20 år. Publiken mindes bättre än Jakob, som såg förvirrad ut. Var ändå ok, tills han plockade upp idol Johan Palm på scenen för att sjunga ihop. HJÄLP! Och så förstördes två låtar, varav en just "vara vänner".


Lyssna på ett gammalt Nyhetsmorgonklipp med samma låt istället. Bättre! Klick HÄR

När Howard Jones spelade var jag mest impad av Humen, ryste lite, och hela kön dansade och jag tror att det var Mr Jones och inte cd-systemet som spelade låten. Vilken kö? Jo, jag stod i en oändligt korkad matkö. Eller vad sägs om att först köa 25 minuter för att få beställa maten, sen vänta i en annan kö 40 minuter för att få maten. Och väl framme var den vegetariska maten jag beställt slut, så vi fick en enklare ersättningsmåltid. Ville vi ha pengar tillbaka fick man snällt köa med kvittot igen, det orkade jag inte. Verkligen lämpligt när konserterna går ett i ett och är 1h långa var...Är så tjurig att jag ska skriva till festivalorganisationen och klaga. På deras hemsida står det att...

Forever Young är ingen vanlig musikfestival på en lerig åker med långa köer till bajamajor. På Forever Young är maten varm och ölen kall och inte tvärtom, köerna ska vara minimala och vi satsar stort på alla former av bekvämligheter – allt för att musikfesten ska bli just en fest!

Sen var det dags för Lustans lakejer. Ojojoj, vad bra det var, nostalgi, texter som inte går av för hackor och fullt ös. Hade en trevlig inspelad snutt, men lyckas inte lägga upp den:-(



Reeperbahn var kanske bra, men jag väntade bara på Alphaville, och orkade inte riktigt engagera mig.

Och så till sist. Syntpop. Typ Alphaville.
Och nostalgin kom på plats! Bästa konserten med Alphville jag sett, Marian var i toppform och öste järnet. Han hade dessutom svarta kläder och ingen Hawaiiskjorta som han haft tidigare.





När jag stod i mörkret och längtade efter låtar som givetvis inte skulle spelas, och inte spelades, kom då den utlovade nostalgin.
Funderade på när jag var 17 år och såg AV första gången, med falskleg, på Mejeriet i Lund. Och vilken efterfest....
Och hur jag på en annan fest något år senare, i stor villa fest i Steninge ,kom över filmen G på ett inte helt ärligt sätt.
Eller när jag upptäckte Pet shop boys på en liten teater vid Backaplan på en klassresa. Hur jag tvingade min kompis att smita från föreställningen för att genast kunna köpa en platta av bandet.

Eller...

Promenix

I helgen ska Ulf och jag på två festivaler. Den första, på fredag, är tillägnad mig, Alphaville och en hel bunt andra synthpop-band ska spela. På lördag är det Ulfs tur, hårdrock för hela slanten med bland annat Iron Maiden.

Dessa två tillställningar passar inte en baby. Så först övervägde vi att lämna Poppy ensam hemma. Men efter att studerat henne när hon hjälpte till när jag diskade förstod vi att hon kanske inte alltid ser till sitt eget bästa.
Så Poppy ska för första gången i sitt liv ha barnvakt över kvällen, inte natten, för vi kommer hem och mellanlandar mellan festivalerna. Hur skaffar man då barnvakt på bästa möjliga sätt? Man kallar in farmor och farfar såklart! Och inte nog med att man får barnvakt, det kommer även med en massa leksaker och underbara klänningar!


Och mycket bus blev det med allt det nya spännande, så Poppy tog sig en liten tupplur (och kanske farmor med?).


För att Poppy skulle få prova på att vara ensam med barnvakterna tog jag en promenad. Och jag hittad en undanslängd skylt. Men den var inget vi vill ha på vår gata i alla fall, Poppy är ju världens smartaste! Fast hon kryper o andra sidan inget vidare fort, så vi kanske ändå får överväga om hittegodset är värt att släpa hem.

I grannens trädgård fångade jag en bambi med mobilkameran. Den såg ut att äta rejält så med lite tur behöver den inte äta efterrätt hos oss.

Nu sover Poppy och vi andra laddar för helgen. Fortsättning följer!

Jag är väldigt trött på att ta halvkassa bilder med min iphone. Visst blir bilderna ok, om man är utomhus i fint väder. Men annars, tja, ni som följer bloggen vet vad jag menar.

Även om vi har en uppsjö av stora fina kameror hemma, så är de stora, alldeles för stora för att släpa med i skötväskan i ur och skur. Så jag bestämde mig för att köpa en liten smidig sak.Jag började i lördags, köpte en Casio ex-h15 på netonnet, rea 2100kr. Skulle ha superlång batteritid och bra zoom. Men den var kass. Utomhus i skugga blev de suddiga, inomhus, röda ögon hur man än gjorde. Och det fanns ingen skärpa alls att tala om. Så illa att inget kort alls blev sparat under en hel dags fotande inne i City. Detta kortet var det absolut bästa efter mänger av försök och blixtinställningar. Lämnade tillbaka den under söndagen.





Samma dag åkte jag till expert i Kungens kurva och inhandlade en olympus tough 3000. 1999kr. Skulle vara vatten-, stöt- och snösäker. Det kanske den var, men blixten var så stark och underlig att samtliga i testpanelen fick svarta prickar i synfältet långt efter att koret var taget, och den främre personen på bilden blev blondinbella, den bakre åt Dr Albanhållet. Inget jag ville ha. Kortet nedan är det i särklass bästa av massor med försök. Dag, bra ljus, inomhus.







Sen blev det sura miner, för expert i Huddinge centrum, ville inte byta, de är tydligen en franchisekedja, något jag inte visste, och inte kvittot berättar. Så jag får ta mig bort till Kungens kurva igen. SUCK! Men där träffade jag äntligen en bra och kunnig försäljare, och jag köpte mig en panasonic fs 30. 2100kr. Och wow! Riktigt bra bilder. Även inomhus på kvällen!









Dubbelklicka på kortet och förstora det. Jämför sedan de fina färgerna som detta kortet har med motsvarande kort tagit med Olympuskameran som finns två kort upp i bloggen. Poppy med Johan i köket.


Vårt fina besök, Johan, fick även han hänga med på kameraturneringen. Men han verkade vara glad ändå. Han och Poppy blev bästisar, så nu måste vi verkligen ta oss till New-York och besöka honom i höst.Dessutom fick jag en helt underbar brosch från Coach av honom! Spana ineras fantastiska Poppykollektion!!!! http://www.coach.com/poppy-us/

Äta och sova

Så här blir det om man är både hungrig och trött. Det är svårt att avgöra vilken av behoven som ska gå först. Ganska länge blev det varken eller, sen fick Poppy gå ned och sova med mamma.