söndag 27 februari 2011

Bära pärer

video
Poppy fascination för att bära omkring på alldeles för tunga saker håller i sig. Och idag blev det något av ett mästerprov efter att vi varit i affären och handlat.

Lekplatsbesök


De senaste veckorna har Poppy inte varit ute vidare mycket. Mest in och ut ur bilen, på grund av, först en höggravid mamma som inte orkade pulsa och halka i snön, och sen en nysnittad mamma som inte fick pulsa i det frysta vattnet.

Men nu när Edward är i vagnen och inte i magen, och snittet börjat läka, var det dags för en smakportion kyla.

Vi banade iväg till lekplatsen och provade om gungan fungerade. 

Och jodå, gungan gjorde sitt jobb väl, även om skorna skrapade i snön. Och mer närkontakt med marken lär nog inte de skorna få på ett tag. För att själv gå, eller stå ute, vägrar Poppy. Skor är otyg som helst ska ligga i skolådan.



Även övrig utrustning testades, lite kallt och isigt tyckte testpanelen. Men trots det väldigt kul och efterlängtat.


Och när vi skulle hem blev Poppy ilsk. Hon hade nog stannat ett bra tag till. Men två ispinneföräldrar ville hem. Det är inte en trött Poppy i nya syskonvagnen. Det är en sur sådan.


Under Poppy sov Edward rakt igenom sitt första lekplatsbesök.






fredag 25 februari 2011

I målartagen


Det har varit väldigt mycket fokus på lillebror den senaste tiden. Men när han sover så försöker vi se till att Poppy får göra lite roliga saker också. Häromdagen passade hon på att måla med vattenfärger medan Edward tog igen sig i vagnen.


Poppy lägger all sin energi i målandet. Hon har fått häng på hur man använder pensel och på hur man tar färg. Ganska ofta träffar hon också det avsedda pappret, men det är vi inte säkra på om det är medvetet eller inte. Efter några tidigare försök att måla sittande på golvet så låter vi numera, visa av erfarenheten, Poppy måla sittande i sin barnstol. I och för sig så blir hela den grågrön av äventyret men det är betydligt enklare att tvätta rent än att jaga runt hela köket efter förflugna färgrester.


Att måla med vattenfärger är inget som görs av sig själv. Det krävs både noggrannhet och koncentration.


Efter allt målande var Poppy tvungen att se till att Eddie hade det bra i vagnen.

En studie i trött


Poppy har som ni förstår bråda dagar nu för tiden. Är det inte E som kräver uppmärksamhet så är det alltid något annat som pockar på. Poppy är i en fas där hon kräver autencitet, ju riktigare något är desto roligare är det. Och allra roligast är förstås att göra precis som föräldrarna. Så om mamma skriver på datorn ska inte Poppy vara sämre.


Men all denna aktivitet är naturligtvis krävande, och Poppy får allt svårare att hålla igång in på småtimmarna som hon brukade i sin ungdom.

torsdag 24 februari 2011

Syskonkärlek

Även om BB släpper hem sina patienter efter bara några dygn nu för tiden, så verkar de vara förtjusta i att kalla dem till återbesök.
Eftersom Edward var aningen gul när han släpptes hem, och viktnedgången var ganska stor, samt att de hörde pysljud från hjärtat så blev han kallad till återbesök både en och två gånger.

Efter första återbesöket så tänkte vi ge doktorerna något att bita i, så E fick sola inomhus i dagarna två för att bli av med sin färgade hy och bli ljusare. Och konstigt nog så fungerade det. Tapper tvångsmatning med både amning och ersättning gjorde även att han la på sig flera gram, och barnmorskan var med andra ord nöjd. Pysljudet ska kontrolleras i nästa vecka. Men där är det nog bara att hålla tummarna som gäller.



Poppy i sin tur börjar förstå för och nackdelarna med att ha en yngre släkting i huset. Kul att leka med, men tar mycket tid från hennes föräldrar. Även om hon älskar att pussa och krama E, så har hon blivit väldigt klängig och uppmärksamhetskrävande de senaste dagarna. Det märks på henne att hon börjar förstå att E är här för att stanna, på gott och ont.


För att få henne på bättre humör får hon hjälpa till med Edwards bestyr. Fixa i ordning hans salvor och blöjor exempelvis.



Och visst är det mysigt att ta en eftermiddagslur ihop?


Och tur att pappas famn räcker för två!

måndag 21 februari 2011

Historien om Edward 2


Nu är det snart en vecka sedan förlossningen och vi börjar så smått komma till sans allihopa. Idag har jag också passat på att ladda in bilderna från vistelsen på BB från kameran. Vaken och med som alltid tyckte jag det var ett bra photo-op när operationspersonalen förberedde Helene för kejsarsnittet. Det tyckte inte dem och jag blev ganska barskt åtsagd att inte ta fler bilder förrän allt var klart. Men det är ok, jag tycker det blev en bra bild.


Helt ny. Edward cirka tre minuter gammal. Han föddes 12.30 och efter en kort uppvisning för Helene tog barnmorskan Rebecca med Edward och mig in i ett angränsande rum för en snabb undersökning, vägning och mätning och sånt. Här har han klarat av det medicinska men har fortfarande inte fått navelsträngen bortklippt.


Efter någon timme var hela operationen klar och familjen fick samlas på uppvaket för att pusta ut. Edward såg ut att acklimatisera sig rätt snabbt och verkade nöjd med tillvaron.



Också Helene mådde förhållandevis bra efter snittet, i alla fall om man jämför med Poppys födsel, och alla var någorlunda vid medvetande i stort sett hela tiden. Edward fick ligga och trycka sig mot Helene de första timmarna medan jag enligt barnmorskan var ansvarig för att inte den något morfinindränkta mamman inte skulle tappa krabaten.


Edward med sitt första alldeles egna gosedjur, en björn som han fick av moster Anna bara timmar efter förlossningen! Hittills tror vi att den varit populär även om det är lite svårt att veta.


Äntligen hemma. Poppy och mormor och morfar hälsar på Edward för första gången. Poppy är nog mest fascinerad, även om morfar kvalade in som god tvåa inte långt efter. Vi hade varit oroliga för att Poppy skulle bli arg eller ledsen med en ny lillebror men än så länge har vi som tur är inte märkt av något sådant.


Bara för att man fått en ny lillebror är ju inte det något skäl för att inte klä sig med stil.

lördag 19 februari 2011

Historien om Edward, del 1

Det här en liten kort berättelse om hur Edward kom till världen.

En dag i juli upptäckte vi att jag var gravid i vecka 12. Det var inte direkt planerat, men Poppy som då var 8 månader menade att hon ville bli storasyster vid tidig ålder, så vi beslöt att hon skulle få som hon ville. Graviditeten gick fint, en hel del diabeteskontroller, men i stort gick alla tillväxtultraljud som de skulle, och i vecka 37 bedömde de Ru, som vi kallade honom då, till att väga ca 3,1kg. Sex dagar senare skulle vi göra ett planerat snitt, och trodde att vår pojke skulle bli väga runt 3,5.

Några dagar före snittet kom mamma och pappa hit för att vänja Poppy lite vid sina nya barnvakter.
Vi träffade även mina småkusiner och Poppy visade dem sina leksaksfavoriter.
Poppy och Ru fick även en stor kartong kläder samt dockkläder av deras farmor. Ja, förberedelserna vari full gång. 



På dagen D,  den 15/2, körde pappa in Ulf och mig till sjukhuset kl 07.00, snittiden var satt till 7.50. Vi blev iordninggjorda, fick på operationskläder, och sen vänta, och vänta. Försening på försening gjorde att vi var kallade till operation först lite efter tolv. Jag avskyr att vara kopplad till dropp, och med ett dropp i varje arm och kateter kände jag mig redan sjuklig. Sen fick jag lokalbedövning i ryggen, förberedande inför kommande spinala variant. När jag skulle bedövas med spinalbedövning inför snittet med Poppy stack de fel två gånger. Smärta!!! Därav lokalbedövningen.

  
Och sen tog det lång tid igen. De grävde och grävde, jag förlorade en massa blod, det forsade fostervatten så blodförlusten var svår att mäta, kanske en liter, och jag fick mer bedövning. Men sen plockades Ru ut!


Klockan 12.29 den 15/2-11
Vikt 4220g
Längd 53 cm
Skrik direkt
Bra färg
Bra reflexer


Sen syddes det under en till lång stund, ca 30 min. Men huvudsaken var ju att Ru kommit ut och mådde bra. Jag lappades ihop, och vi alla tre fick sedan vänta på att min bedövning skulle släppa. När jag var ok fick vi komma till vårt blivande rum de kommande 3 dagarna.

Så förlöpte tre dygn av förvirrade barnmorskor, stor saknad av Poppy och ensamma nätter eftersom Ulf sov hemma med Poppy. Under tiden hann de oroa oss för hans viktnedgång, ett susande hjärtljud och gul hudfärg, men ett ok hörseltest. Men vi fick åka hem dag tre med ett löfte om återbesök efter helgen. Då var jag less på vårdpersonal som sprang runt och glömde saker, på jobbiga grannar i rummet bredvid och...bara Poppy på kort.
 Och vad skulle Ru heta?
Peter, Elliott, Frans, Rufus eller kanske Edward?

Hemma hade Poppy saknat oss massor, även om hon hade haft det kanonbra. Vi kunde även ana en viss viktuppgång.




Edward blev namnet, och hemma väntade masa mys med hela familjen!







fredag 18 februari 2011

Svullna

Tant doktor ville inte skicka hem oss idag. Diabetesbarn är stora och behöver extra koll och mjölkersättning, diabetesmammor har svullna fötter o behöver vila och ha koll på sig själv innan hemgång till aktiv ettåring.






Så vi får roa oss här ännu en natt. Plastade smörgåsar, skräniga grannar och ingen Poppy. Blä! Tur att vi har varandra och lilla nallen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 16 februari 2011

När katten är borta...

...får lilla Poppy en stor pinnglass av mormor och morfar på IKEA.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Vår namnlöse prins

Poppy har fått världens finaste lillebror!

Han är vaken ganska mycket, har då så fina ögon som jag redan fått se mycket av. Han gnäller nästan inget, och har kissat och bajsat som han ska. Än äter han pga min diabetes bara ersättning, men smaskar lite lite på bröstet när han har det tråkigt.

Som nu. När jag saknar Poppy och Ulf. Och hur han än blinkar med sina ljusblå, så längtar jag efter dem.





- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 14 februari 2011

wahre arbeit wahrer lohn

video
Poppy är väldigt förtjust i familjens alla datorer. Mest för att det finns Sesame Street och I drömmarnas Trädgård att se på dem. Men ingenting är gratis, och det krävdes en hel del arbete för att få fram datorn.


Men sen fick sin rättvisa belöning i form av Elmo (som också syns på tröjan), och då blir man så här glad.

fredag 11 februari 2011

Insnöade

När ska det sluta snöa? Det tog Ulf två timmar att komma till jobbet. Hem fick han ta taxi. Han och grannen samt grannens son skottade vår väg i två timmar. De är inte klara så vi kunde inte köra och handla. Insnöade på riktigt.

Poppy som bara fick vara hemma behövdes dock aktiveras i alla fall. Lite bus i sängen!


Suddig bild, men så full av liv! Och nu passar äntligen klänningen från farmor perfekt! Haklappen ingår inte i klänningen, den är på sen frukost. Och runt midjan ska det vara ett band, men det har fått en ny funktion som halsband, och ligger på ett, av Poppy,  väl valt ställe.


När Ulf kom hem var det dags att installera vår nya digitalbox. Poppy var teknisk support. Vad pottan gör i soffan vet nog bara Poppy. Men för att lugna alla soffsittare så är det pottan från lilltoaletten som hon aldrig använder till annat än att flytta runt.


Efter mycket gnäll och för mycket innesittande lyckades Poppy övertala mig att få prova mina diabetesprylar. Hon vet hur man gör.
video

torsdag 10 februari 2011

Kväll

Nu är det kväll. Det är snö och kallt ute. Ulf kommer hem sent ikväll. Poppy och X myser. Jag surfar. Snart ska Poppy och jag bada. Sista kvällen på länge som det bara är Poppy och jag. Min finaste flicka!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Passa Tage

Idag skulle Tages mamma jobba, och Tage behövde vaktas några timmar. Självklart ställde Poppy upp!

Vi åt lite mat. Här bjuder Poppy Tage på D-droppar. Mums!


Vi tittade lite på "I drömmarnas trädgård".


Och vi körde lite bil!
Ute snöande det och blåste kalla vindar. Så någon tur till Huddinge C som vi hade planerat blev det inte. När ska det bli vår?