Vi lämnade Poppy hos farmor och farfar, och körde iväg mot Linköping. Vacker festival med trevlig stämning utlovades, och det fick vi inte. Festivalen var på en liten äng, med ett snabbmatsställe och två scener inkluderat en bunt bajamajor. Ingen försäljning av Alphaville-prylar, vilket gjorde mig besviken som var uppladdad för storköp av tee´s och muggar. Ja, på ängen fanns en popcornförsäljare, men inget mer, inget att fördriva väntetiden med, förutom att dricka öl och stå rakt upp och ned.
Första bandet ut var Jakob Hellman. Åh, vem minns inte "vara vänner"? Eller resten av den fantastiska skivan som inte Jakob spelat live på 20 år. Publiken mindes bättre än Jakob, som såg förvirrad ut. Var ändå ok, tills han plockade upp idol Johan Palm på scenen för att sjunga ihop. HJÄLP! Och så förstördes två låtar, varav en just "vara vänner".
Lyssna på ett gammalt Nyhetsmorgonklipp med samma låt istället. Bättre! Klick HÄR
När Howard Jones spelade var jag mest impad av Humen, ryste lite, och hela kön dansade och jag tror att det var Mr Jones och inte cd-systemet som spelade låten. Vilken kö? Jo, jag stod i en oändligt korkad matkö. Eller vad sägs om att först köa 25 minuter för att få beställa maten, sen vänta i en annan kö 40 minuter för att få maten. Och väl framme var den vegetariska maten jag beställt slut, så vi fick en enklare ersättningsmåltid. Ville vi ha pengar tillbaka fick man snällt köa med kvittot igen, det orkade jag inte. Verkligen lämpligt när konserterna går ett i ett och är 1h långa var...Är så tjurig att jag ska skriva till festivalorganisationen och klaga. På deras hemsida står det att...
Forever Young är ingen vanlig musikfestival på en lerig åker med långa köer till bajamajor. På Forever Young är maten varm och ölen kall och inte tvärtom, köerna ska vara minimala och vi satsar stort på alla former av bekvämligheter – allt för att musikfesten ska bli just en fest!
Sen var det dags för Lustans lakejer. Ojojoj, vad bra det var, nostalgi, texter som inte går av för hackor och fullt ös. Hade en trevlig inspelad snutt, men lyckas inte lägga upp den:-(
Reeperbahn var kanske bra, men jag väntade bara på Alphaville, och orkade inte riktigt engagera mig.
Och så till sist. Syntpop. Typ Alphaville.
Och nostalgin kom på plats! Bästa konserten med Alphville jag sett, Marian var i toppform och öste järnet. Han hade dessutom svarta kläder och ingen Hawaiiskjorta som han haft tidigare.
När jag stod i mörkret och längtade efter låtar som givetvis inte skulle spelas, och inte spelades, kom då den utlovade nostalgin.
Funderade på när jag var 17 år och såg AV första gången, med falskleg, på Mejeriet i Lund. Och vilken efterfest....
Och hur jag på en annan fest något år senare, i stor villa fest i Steninge ,kom över filmen G på ett inte helt ärligt sätt.
Eller när jag upptäckte Pet shop boys på en liten teater vid Backaplan på en klassresa. Hur jag tvingade min kompis att smita från föreställningen för att genast kunna köpa en platta av bandet.
Eller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar