Alla hemma

Idag fick Edward permission från sjukhuset och kom hem. Dealen är att han ska fortätta att äta bra för att få vara hemma. I morgon kommer det en patrull med sjukvårdskunniga och ska mäta och väga och håller han inte måttet åker han tillbaka till sjukhuset. Men trots allt, det är skönt att hela familjen är samlad igen.


I förmiddags var jag och Poppy på Rådsparken, och nu var det faktiskt öppen. Poppy tittade på får och kaniner och några hönor, fast dem gick in när vi närmade oss, och mest på hamstrarna som finns i en spilta i stallet.


Nu har vi precis ätit pannkakor. Poppy är väldigt förtjust i pannkakor, men har svårt att hålla sig ifrån att strunta i själva pannkakorna för att i stället bara gegga runt med händerna i sylt och grädde.

Husmusen

Edward och jag har bott på avdelningen "husmusen". Tema Bamse om någon inte förstod namnvalet. Husmusen innebär ständig bevakning. Men idag blev vi förflyttade till Skalman. Det innebär enkelrum och bara besök av personal varannan timme!

Edward mår sådär, även om vi har bättre boende. Han klara sig utan syrgas, och kan äta från flaska. Men han kräks ofta och mycket, samt behöver rensa näsan väldigt ofta.

Idag fick Poppy besöka oss. Poppy kramade Edward. Edward skrek. Men inte pga kramen utan för att han var hungrig.

Innan vi fick enkelrummet passade vi på att njuta av den lyx det innebar att ha sköterskor som passade upp oss hela tiden och skapade en möjlighet att känna hur det var före Edwards tid. Bara mamma, pappa, Poppy på promenad!  Så vi smet ut till närmaste lekplats. Vädret gick ju inte att klaga på!

Bråda dagar hemma

Även om halva familjen är borta så betyder det inte att tiden stannar för Poppy. De senaste dagarna har hon haft fullt upp.


Efter att ha jagat upp pappa strax före åtta i morse tyckte P att det var läge att ta det lite lugnt efter frukosten.


I går sorterade vi tvätt. Poppy tyckte såklart att handukarna vi lagt ut i badrummet skulle bäras in i sovrummet igen. Inget konstigt med det. Lite märkligare då att hon på halva vägen svängde av och istället valde att stoppa min modulsynth full av frotté.


Jag tolkar det som att hon vill att jag ska fylla hålen i modularen snarast.


Poppy gungar gärna på gungkaninen hon fått av morfar och mormor, i synnerhet nu när hon faktiskt når ner med fötterna när hon sitter på den. Men hon är en generös natur och låter sina dockkompisar ta en tur då och då. Idag var det Lill-Monchichis tur.


Efter att vi varit och hälsat på på sjukhuset skulle jag och Poppy gå till Rådsparken och titta på djuren. Det var Poppy värd efter att ha suttit snällt i bilbarnstol och sulky i en evighet. Efter ännu mera bilåkande och ännu mera sulkysittande var vi tillslut framme vid parken. Som var stängd. Poppy var inte på bättre humör på vägen därifrån.

RS-virus

Stackars älskade lille Eddie!

I går kväll blev han plötsligt sämre. Hostade mer och ville inte äta. Under natten fick jag mer eller mindre tvångsmata honom, och han blev allt svagare. Så i morse ringde vi BVC, som hänvisade till vårdcentralen. Vi fick tid direkt, och jag åkte in med E. Trodde vi skulle få medicin mot hostan.

Men i bilen blev han sämre, gråblå och slapp. Jag stressade in till vårdcentralen, ett team läkare samlades runt oss, och inom fem minuter hade han fått syrgas, tusen nålar i sig och ambulansen till sjukhuset var på väg. Jag hade panik, Ulf och Poppy packade mina grejer, och innan jag visste ordet av åkte Eddie ensam i ambulansen till barnakuten, jag hämtade upp Ulf och Poppy med bilen, och hann före ambulansen så vi mötte upp Eddie där.

Efter mer syrgas, slemsugning och ännu mera stick och slangar konstaterades det att han har fått RS-virus, antagligen smittad av Poppy som fått det, "var som". Poppy har ju också hostat och varit snorig, men RS blir inte så allvarligt på lite större barn. Vidare forslades vi alla till barnavdelningen, och här kommer Eddie och någon av oss vara mellan tre till sju nätter. Skojsligt. Eddie ligger i en sal med ständig observation med tre andra spädbarn, jag sover i annat rum med mammorna. Så jag tillbringar timmarna på en hård stol och håller honom, vilket de tycker man ska göra. Fotbojad vid en trästol vid en minisjuksäng. Tragiskt bara det. Och så saknar jag Poppy något vansinnigt.

Ulf och Poppy åkte hem, för att packa ihop lite mer grejer till mig. Och Poppy får egentligen inte vara här alls. Men i korridoren där hon fick vara var det ganska kul.

Och sen skickade Ulf en bild för att visa att Poppy har fullt upp hemma, och klarar sig så bra så. 

Nu väntar många långa nattimmar. Och ännu fler dagtimmar, och nattimmar och dagtimmar och....

Gnällpaj

Gnäll från morgon till kväll!

Denna dag har jag tillbringat med en kör av barnskrik. Främst från Poppy som aldrig ville bli nöjd. Eddie är ganska hostig, och mest synd om, så hans småljud går inte att klaga över.

Poppy vakande nog på fel sida, för hon vägrade äta, vägrade, sova, vägrade allt. Men sen....

sen kom Pappa hem. Och då blev fröken glad! Och sen gjorde vi äppelpaj och Poppy fick äta smeten. Och då var den sura minen bortgnuggad. Hon kunde till och med äta smeten med bestick!

Lunkar på!

Här ser vi en Poppy som i söndags gjorde ytterligare ett besök hos marsvinen i Rådsparken. Napparna som hänger på väggen är donerade av barn som ska sluta med napp. Ett framtida projekt, men än är nappen vår räddning på morgonen och kvällen när vår Poppy är trött och gnällig.

I måndags gjorde vi ett snabbesök på Öppnis, Poppy Eddie och jag. Eddie sov nästan hela vistelsen där, och Poppy var trött och ville mest hem. Men jag hittade en fin tavla på väggen. Se vem som hänger i mitten!!!

Idag var det strålande sol. Vi började dagen med lite snöröjning hemma i trädgården.

Och fortsatte vid lekplatsen i Huddinge C. Poppy hittade en liten kompis, hela tre år, som glatt hjälpte till att gunga Poppys gunga när jag tröstade en uttråkad lillebror.

Vi avslutade dagen hemma hos kusinerna. Poppy lekte, Eddie sov, jag åt blåbärspaj. Sen fick Poppy prova ut en bilbarnsstol, två att välja mellan, men en nyfiken kusin Lucas som publik.

Och stackars vår älskade lille Eddie. Har gått och fått syrrans förkylning! Han hostar, nyser och snorar. Det gör ont i mig när jag hör hur den lilla kroppen hostar, och hör hur illa det låter när han andas. Aptiten är som bortblåst, äter kanske halva mängden mot förra veckan. Jag som hoppades på att han skulle stå emot i alla fall några veckor till. Poppy blev förkyld när hon bara var två veckor, och det innebar en natt på sjukhuset. Jag minns fortfarande de där dagarna hon var riktigt förkyld med fasa. Så jag väntade oroligt på första förkylningen hos Eddie. Och nu kom den, tyvärr alldeles väldigt tidigt. Den kan sitta i, i upp till sju åtta veckor står det i vår läkarbok. Fy fasiken, jag som hoppas på att det är bättre redan imorgon bitti.
Se så tappert vår lillkille vänta på Poppy som stökar runt och inte vill klä på sig.

Vecka 1, check!

Så är det söndag, och första ensamma veckan med två är avklarad. Vissa saker har gått bättre än förväntat, andra saker mindre smidigt.

Morgonen är värst. När båda vill upp samtidigt, är hungriga, och med hjälp av någon mystisk superkraft så vaknar den ena så fort jag försöker smyga upp med den andra. Och då är det ju gallskrik som gäller, för ensam i sängen i en minut går ju inte att vara. Eller ensam på ovanvåningen när jag hämtar upp syskonet. Puh! Att sedan få ihop det så  jag ska få på mig mina kläder eller borsta tänderna, är ett pussel utan like. Att gå upp innan de vaknar går inte, de vaknar när jag går upp.

Men alla runt om har varit snälla och ställt upp, kommit på besök eller bjudit hem oss på läckerheter! Då glömmer man skrik och morgonproblem. Och dessutom, när bara alla är klara, flyter dagarna på riktigt bra.

En dag dök Alva upp. Det var kanonkul!

Och fruktansvärt sorgligt när hon gick...

En annan dag for vi till Betty. Även om Poppy var dödstrött så var det kul. Och att både hon och Eddie fick presenter gjorde inte saken sämre. Bok till Poppy (I Drömmarnas trädgård) och dräkt till E. Bild kommer nedan.

Sen har vi varit till vår närmaste lekplats, två kilometer bort, på egen hand, bara Eddie, Poppy och jag!

Och med Ulf var vi till rådsparken och spanade in hönorna och andra djur. För första gången uppskattade Poppy besökert där, och tittade verkligen på djuren.

Och snön är på väg bort så vi kunde ta oss till vår egen gunga.

Eddie fick bara vänta.

Vädret i helgen var underbart. Så Poppy och Ulf passade på att leka i snön. Riktigt trevligt om det är 10 grader i solen!

Och här är en finfin filt som Eddie fick av Tage, som också var på besök i veckan, men inte kom med på bild:-(

Efter allt bus blev alla trötta. Mys i soffan! Eddie har på sig presenten från Betty!

Så tillslut...

Ensam hemma med två!

Puh!

Idag har Poppy för första gången varit ensam hemma med mig och Edward. Och vad hon har fått stå i!


Först kontrollerade hon att Edwards plats i vagnen var i ordning. Samtliga dockor och nallar samt en och annan Duplo-kloss fick provligga.

Sen hjälpte hon E med hans morgontoalett. Den orangea hårborsten har 30 år på nacken.

Borstandet tog på krafterna så blev Edward trött. Då var det dags för en saga.

Visst ser han ut att ha det bra!?

När Edward sover i soffan passar Poppy på att provsitta baby björnen. Rätt gung är viktigt.

Och sen får han sin beskärda del av kel, gos och varsam öronkontroll.

Sen somnar Edward om och äntligen får Poppy lite egentid!

Men då är hon så utslagen att även hon vill ta sig en tupplur. Och hör och häpna. För första gången tar hon tag i vällingflaskan själv och dricker!

Dagens Eddie

Vår allra sötaste Eddie!

Snart är glada julen slut slut slut...

Jag är kanske en av de få som gillade att vara höggravid och även gillade dagarna på BB. Att vanka runt med magen och känna sparkarna. Att vara påpassad och kunna lunka runt i för stora t-tröjor i sakta mak. Även BB var uppskattat. Ompysslad, uppvaktad, få nyponsoppa och plastsmörgåsar och bara vara nära Eddie. Och fortfarande långt borta från den kommande verkligheten.

Verkligheten som är två små barn. Som både vaknar precis samtidigt på morgonen, vill äta samtidigt, vill bli uppburna för trappan samtidigt, och vill gosa ensam med mig, samtidigt.

Och än har inte verkligheten varit här. Mina föräldrar var här, Ulf var ledig och nu var svärisarna här. Och idag åkte dem hem. Så Poppy (nog även Eddie) och jag passade på att riktigt njuta av sista tiden innan det bara kommer vara vi (vi och Ulf, men han kommer ju gömma sig på jobbet då och då).