Även om halva familjen är borta så betyder det inte att tiden stannar för Poppy. De senaste dagarna har hon haft fullt upp.
Efter att ha jagat upp pappa strax före åtta i morse tyckte P att det var läge att ta det lite lugnt efter frukosten.
I går sorterade vi tvätt. Poppy tyckte såklart att handukarna vi lagt ut i badrummet skulle bäras in i sovrummet igen. Inget konstigt med det. Lite märkligare då att hon på halva vägen svängde av och istället valde att stoppa min modulsynth full av frotté.
Jag tolkar det som att hon vill att jag ska fylla hålen i modularen snarast.
Poppy gungar gärna på gungkaninen hon fått av morfar och mormor, i synnerhet nu när hon faktiskt når ner med fötterna när hon sitter på den. Men hon är en generös natur och låter sina dockkompisar ta en tur då och då. Idag var det Lill-Monchichis tur.
Efter att vi varit och hälsat på på sjukhuset skulle jag och Poppy gå till Rådsparken och titta på djuren. Det var Poppy värd efter att ha suttit snällt i bilbarnstol och sulky i en evighet. Efter ännu mera bilåkande och ännu mera sulkysittande var vi tillslut framme vid parken. Som var stängd. Poppy var inte på bättre humör på vägen därifrån.
Fullt sjå, med andra ord. Och jag måste säga att jag håller med Poppy, stora hål med ingenting i, så kan man bara inte ha det ens i en synt. Och om inte Pappa kan fixa det själv måste naturligtvis Hjälpsamma Poppy göra en insats.
SvaraRaderaMen rysligt oförsynt att parken var stängd! Det hade ju varit en idealisk avslutning på en så bråd dag.
Kram till er alla!