RS-virus

Stackars älskade lille Eddie!

I går kväll blev han plötsligt sämre. Hostade mer och ville inte äta. Under natten fick jag mer eller mindre tvångsmata honom, och han blev allt svagare. Så i morse ringde vi BVC, som hänvisade till vårdcentralen. Vi fick tid direkt, och jag åkte in med E. Trodde vi skulle få medicin mot hostan.

Men i bilen blev han sämre, gråblå och slapp. Jag stressade in till vårdcentralen, ett team läkare samlades runt oss, och inom fem minuter hade han fått syrgas, tusen nålar i sig och ambulansen till sjukhuset var på väg. Jag hade panik, Ulf och Poppy packade mina grejer, och innan jag visste ordet av åkte Eddie ensam i ambulansen till barnakuten, jag hämtade upp Ulf och Poppy med bilen, och hann före ambulansen så vi mötte upp Eddie där.

Efter mer syrgas, slemsugning och ännu mera stick och slangar konstaterades det att han har fått RS-virus, antagligen smittad av Poppy som fått det, "var som". Poppy har ju också hostat och varit snorig, men RS blir inte så allvarligt på lite större barn. Vidare forslades vi alla till barnavdelningen, och här kommer Eddie och någon av oss vara mellan tre till sju nätter. Skojsligt. Eddie ligger i en sal med ständig observation med tre andra spädbarn, jag sover i annat rum med mammorna. Så jag tillbringar timmarna på en hård stol och håller honom, vilket de tycker man ska göra. Fotbojad vid en trästol vid en minisjuksäng. Tragiskt bara det. Och så saknar jag Poppy något vansinnigt.

Ulf och Poppy åkte hem, för att packa ihop lite mer grejer till mig. Och Poppy får egentligen inte vara här alls. Men i korridoren där hon fick vara var det ganska kul.

Och sen skickade Ulf en bild för att visa att Poppy har fullt upp hemma, och klarar sig så bra så. 

Nu väntar många långa nattimmar. Och ännu fler dagtimmar, och nattimmar och dagtimmar och....