Så är det söndag, och första ensamma veckan med två är avklarad. Vissa saker har gått bättre än förväntat, andra saker mindre smidigt.
Morgonen är värst. När båda vill upp samtidigt, är hungriga, och med hjälp av någon mystisk superkraft så vaknar den ena så fort jag försöker smyga upp med den andra. Och då är det ju gallskrik som gäller, för ensam i sängen i en minut går ju inte att vara. Eller ensam på ovanvåningen när jag hämtar upp syskonet. Puh! Att sedan få ihop det så jag ska få på mig mina kläder eller borsta tänderna, är ett pussel utan like. Att gå upp innan de vaknar går inte, de vaknar när jag går upp.
Men alla runt om har varit snälla och ställt upp, kommit på besök eller bjudit hem oss på läckerheter! Då glömmer man skrik och morgonproblem. Och dessutom, när bara alla är klara, flyter dagarna på riktigt bra.
En dag dök Alva upp. Det var kanonkul!
Och fruktansvärt sorgligt när hon gick...
En annan dag for vi till Betty. Även om Poppy var dödstrött så var det kul. Och att både hon och Eddie fick presenter gjorde inte saken sämre. Bok till Poppy (I Drömmarnas trädgård) och dräkt till E. Bild kommer nedan.
Sen har vi varit till vår närmaste lekplats, två kilometer bort, på egen hand, bara Eddie, Poppy och jag!
Och med Ulf var vi till rådsparken och spanade in hönorna och andra djur. För första gången uppskattade Poppy besökert där, och tittade verkligen på djuren.
Och snön är på väg bort så vi kunde ta oss till vår egen gunga.
Eddie fick bara vänta.
Vädret i helgen var underbart. Så Poppy och Ulf passade på att leka i snön. Riktigt trevligt om det är 10 grader i solen!
Och här är en finfin filt som Eddie fick av Tage, som också var på besök i veckan, men inte kom med på bild:-(
Efter allt bus blev alla trötta. Mys i soffan! Eddie har på sig presenten från Betty!
Så tillslut...
Morgonen är värst. När båda vill upp samtidigt, är hungriga, och med hjälp av någon mystisk superkraft så vaknar den ena så fort jag försöker smyga upp med den andra. Och då är det ju gallskrik som gäller, för ensam i sängen i en minut går ju inte att vara. Eller ensam på ovanvåningen när jag hämtar upp syskonet. Puh! Att sedan få ihop det så jag ska få på mig mina kläder eller borsta tänderna, är ett pussel utan like. Att gå upp innan de vaknar går inte, de vaknar när jag går upp.
Men alla runt om har varit snälla och ställt upp, kommit på besök eller bjudit hem oss på läckerheter! Då glömmer man skrik och morgonproblem. Och dessutom, när bara alla är klara, flyter dagarna på riktigt bra.
En dag dök Alva upp. Det var kanonkul!
Och fruktansvärt sorgligt när hon gick...
En annan dag for vi till Betty. Även om Poppy var dödstrött så var det kul. Och att både hon och Eddie fick presenter gjorde inte saken sämre. Bok till Poppy (I Drömmarnas trädgård) och dräkt till E. Bild kommer nedan.
Sen har vi varit till vår närmaste lekplats, två kilometer bort, på egen hand, bara Eddie, Poppy och jag!
Och med Ulf var vi till rådsparken och spanade in hönorna och andra djur. För första gången uppskattade Poppy besökert där, och tittade verkligen på djuren.
Och snön är på väg bort så vi kunde ta oss till vår egen gunga.
Eddie fick bara vänta.
Vädret i helgen var underbart. Så Poppy och Ulf passade på att leka i snön. Riktigt trevligt om det är 10 grader i solen!
Och här är en finfin filt som Eddie fick av Tage, som också var på besök i veckan, men inte kom med på bild:-(
Efter allt bus blev alla trötta. Mys i soffan! Eddie har på sig presenten från Betty!
Så tillslut...
Åh kära mina sötaste, dessa mornar låter väldigt typiska och vidriga och ofrånkomliga. Vad är det för konstig gen syskon har som gör att de är så fruktansvärt samkörda i vissa saker? Antingen gäller det att vakna samtidigt alternativt avlösa varandra med middagsvilan.
SvaraRaderaJag är verkligen djupt imponerad över vad ni hunnit med! Lekparken själv så här snart, helt fantastiskt att du vågade dej på det!
Ser härligt våraningsaktigt ut, en sån tur att vintern är på väg bort och inte på väg in.
Kram till er alla!