Lång dags färd mot hem

I dag skulle vi gå hem från dagis. Helene hade bilen med sig på sin rektorsutbildning, men vädret var ändå fint så det gjorde ingenting. Redan innan vi kommit till grinden på dagis kom Eddie och Poppy på att de var tvungna att sätta upp en show för mig.

Som vanligt tog förberedelserna större delen av tiden i anspråk. De skulle klättra längst upp på den lilla knallen som finns på dagisets gård. Väl där var organiserade de om sig ett antal gånger innan de genomförde ett rätt kort variant av De tre små grisarna. Eddie stod och höll i några pinnar medan Poppy frustade och pustade. Sen övergav dem det temat för att i stället sätta upp en scenversion av Dora Utforskaren. När de klättrat omkring en stund och letat efter lämplig scenografi avbröt jag det hela och vi började äntligen gå hemmåt.

Själva promenaden gick riktigt bra. Det var lagom vårigt i luften och det fanns inte så många vattenpölar att stanna till och hoppa i. Däremot visade det sig att någon klippt ned allt det vildvuxna gräset kring de rätt så övergivna gungorna som står något kvarter hemifrån.

Barnen menade att de inte gungat på de gungorna på jättelänge. Jag påpekade att vi faktiskt hade gungor hemma, men var å andra sidan tvungen att ge dem rätt i sak.

Gungandet höll på ett rätt så bra tag. Men till slut kom vi faktiskt hem. En knapp kilometer avklarad på rekordtiden 45 minuter blankt.