Något barn på förskolan hade varit på fjärilshuset i helgen. Så det första barnen piper när jag stressat från jobbet är "vi vill åka och se på hajarna med mojfaj och mojmoj". Först sa vi nej flera gånger. Sen när Edward förstod att nej betyder nej, gjorde han sin nya klassiker. Storgråta. "Då blir jag ledsen", skrikgråter han med tårarna tullandes i floder. Och detta barnansikte kunde ingen morförälder motstå. Och, trots att de precis skulle stänga, att vi bara skulle hinna vara där en timme, att entreavgiften var ganska saftig, att mormor inte hade hunnit dricka kaffe efter lunch, och jag behövde plugga, kastade vi oss i bilen och körde rally dit. Vi hann!
Det var underbart, och jag tror hela familjen njöt. De nya hajarna simmade bakom en tillräckligt tjock glasvägg och fjärilarna var vackra och närgångna.
Och varmt var det,
Thailandskänsla!
Thailandskänsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar