Varken Poppy eller Edward har hittills visat mer än ett rätt förstrött intresse för att lära sig cykla. Och ambitionen har smittat av sig på resultatet, det går väldigt långsamt fram. Men i helgen, när det äntligen var rätt så varmt och soligt, så var det roligare än på länge att ta fram cyklarna. Och när en dagiskompis hux flux lärt sig cykla, utan stödhjul, så blev intresset såklart ännu större.
Så när vi kom hem från dagis idag så var det inte mycket att be för. Både Poppy och Edward skulle absolut ut och cykla så fort vi kommit ur bilen.
Edward gav upp rätt så omgående. Han kom från bakdäcket på bilen till någonstans i jämnhöjd med backspegeln. Poppy lyckades bättre. I och för sig med stödhjul och en hel del svajande, men hon lyckades cykla både fram och tillbaka till brevlådan ett par gånger.
Helst ville hon att jag skulle gå bredvid, men efter ett par vändor så var inte heller det nödvändigt.
Jag vill minnas att jag själv inte var särskilt ambitiös i mina försök att lära mig cykla. Jag var nog ännu värdemätare jag skulle ta körkort. Men med tiden har det visat sig vara rätt behändigt att kunna bådadera och det är tack vare min pappas idoga insatser!
SvaraRaderaDuktig Poppy!
SvaraRadera