Poppys sjukdom är väldigt svår. Den kunde bara botas av "diggelo diggelej vill du dansa med mig". Poppy var som vanligt danslärare, jag barn och Edward en pappa.
Det är så underbart. Hur lång arbetsdagen än varit, hur mycket strul man än upplevt med pendeltåg, krånglande datorer, oförstående kollegor, koder man glömt, skatter att betala tillbaka... Två dansande busungar gör livet värt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar