Dags att lära sig cykla

Varken Poppy eller Edward har hittills visat mer än ett rätt förstrött intresse för att lära sig cykla. Och ambitionen har smittat av sig på resultatet, det går väldigt långsamt fram. Men i helgen, när det äntligen var rätt så varmt och soligt, så var det roligare än på länge att ta fram cyklarna. Och när en dagiskompis hux flux lärt sig cykla, utan stödhjul, så blev intresset såklart ännu större.

Så när vi kom hem från dagis idag så var det inte mycket att be för. Både Poppy och Edward skulle absolut ut och cykla så fort vi kommit ur bilen.

Edward gav upp rätt så omgående. Han kom från bakdäcket på bilen till någonstans i jämnhöjd med backspegeln. Poppy lyckades bättre. I och för sig med stödhjul och en hel del svajande, men hon lyckades cykla både fram och tillbaka till brevlådan ett par gånger.

Helst ville hon att jag skulle gå bredvid, men efter ett par vändor så var inte heller det nödvändigt.

Hipsterudden

Jag har bestämt att jag vill bo i Hägersten. Där finns allt, i alla fall nästan allt jag vill ha. Tunnelbana, grönområden, massa lekplatser, litet centrum, hipsters som har bra lön, fina hus, och 5 min promenad till Mälaren. Finns ett Aber. Prislappen på husen. Ett vanligt hus i trä kostar 7,500000. Vi har hittat ett. Men. Det är många många pengar. Men kanske kan man förr eller senare fynda. Nåt i sämre skick. Eller mindre. Man kan hoppas! För att spana in området, och det där hopplöst dyra huset tog vi oss en sväng däromkring. Åh! Så fint! Här måste vi bo! Vill vill vill!

Vi var även i Aspuddsparken, som ligger nån kilometer bort. 9/10 där var hipsters. Korvgrillning, getklappning och gungning.

Löftenas vår

Min favoritperiod är tidig vår. När solen värmer för första gången. När man ser de första blommorna i glittrande solljus. När det är för kallt för att man ska fyllas av krav och måsten. När man kan ta en promenad utan att frysa eller bli svettig. När man inte vet om våren och sommaren kommer bjuda på mängder av fina dagar, eller mest regn. När man hoppas och njuter, helt kravlöst. När en kopp kaffe på altanen är allt vad som krävs för att allt ska vara perfekt!

Pyttsan! Om man är jag. När det lovades 11plusgradet, väntade jag på morgonkvisten nervöst på Ulf och Poppy när de var på dansen. Tryckte på Edward overallen och packade fika. Stuvade in familjen i bilen när alla var hemma och peppade samtliga på en promenad runt sjön Gömmaren. Barnen undrade besviket när vi kom fram varför vi glömt badgrejerna hemma. Först när se fick se och känna på isvattnet förstod de oss, nästan. Vi traskade upp och ned, kastade is i vattnet, trampade i sjön och fikade på en solig fin plats i lä.

Sen, trädgårdsskola och vårblommor i massor fyllde bilen. Hem och plantera, röja i trädgården. Klappa och vattna nyinköpta videkissar på stam, ut med fd kollegor.  (Och jo, jag hann även med en kopp kaffe på altanen:-)

Himlakropp och Emil

Igår lekte Poppy och jag den mest udda lek man kan tänka sig. Inte för allt smör o Småland kan ni gissa. 

Jag var "himlakropp" och Poppy "lekmästare". Edward var "pappa". Det innebar att Edward skulle sitta på min rygg. Jag krypa runt och Poppy heja på.

Underligt va?!

Sen pysslade vi. Poppy ritade en väldigt fin avbild av en känd tecknad figur som är tre äpplen hög. Och som gillar hallonsaft. Gissa! Ulf var nog trött och gissade "ko". Suck!

Idag tog Edward på sig sin Emil-tröja som han fått av mormor. Han skulle inför kameran "se ut som Emil". Vi provade olika ansikten. Visst är han en kommande skådespelare?

Romantik för tre

Efter en lång dag på jobbet och dagis vill man känna att man är HEMMA. Men det kan vara svårt att hitta på något "extra" så att man verkligen umgås. Jag vill göra något med barnen, ja, de ska känna att de är hemma, älskade, och att vi liksom gör något. Inte bara sitter hemma och tittar på tv.

Att ha fantasi nog att hitta på något, varje dag, går ju bara inte. Men ibland så,  ja, då slår fantasin till. Idag fick jag hjälp av barnen. Vi tittade på "lilla Sjöjungfrun" på tv, och sen ville de göra något romantiskt med vatten. Resultat?

Bubbelbad med levande ljus!

Sortera tvätt

Idag var ingen toppendag för mig på jobbet. Jag skickade mail med fel information tre! gånget, frös och var inte helt kry. Men, inte riktigt tillräckligt sjuk för att vara hemma. Så, det blev en såndär halvdan dag. Hemma fortsatte kvällen med två jättepigga barn. Ulf lagade mat åt trötta mig, och åkte sedan för att fylla på mjölklagret. Jag passade på att hjälpa till lite grann, och sorterade tvätt.

Detta pågick när jag kom upp från trappan. "För isbjörnen hade luddhår i ögonen och det kliade och han kunde inte se något alls", var Poppys förklaring. Och jag minns, att jag själv klippte pälsen runt ögonen på min teddybjörn som jag fått av mormor, av samma anledning. Resultatet blev precis lika bra för mor och dotter. Edward sa "jag måste laga den så pappret inte kommer till rymden", när jag frågade varför han öppnat dammsugaren, tagit ut påsen, och lirkade upp innehållet. Betydligt mer obegripligt för mig. Och äckligare.

Semeltisdagen

Ingen kan ju rimligt vis tycka att ordet "fettisdag" låter mumsigt. Semeldagen klingar betydligt mysigare. Att äta onyttigt är liksom en sak, men man vill inte påminnas om det. Blodpudding är ett annat ord som gjort att jag aldrig, inte ens när jag åt kött, ville smaka. I sorgens tecken, eftersom mormor och morfar åkt hem idag, bestämde vi oss för att baka semlor. Kanske lite lite nyttigare än köpvarianten? Fast, har man en fylld plåt, äter man kanske fler än en, och kalorierna går i taket allafall? Äsch!

Efter lite googlande beslöt jag mig för Arlas saffranssemlor med kvarg. Jag och barnen bakade, och, resultatet blev riktigt saftiga gula skapelser med fin färg men bara en vag doft av saffran, men med en tydlig kardemummasmak. Mycket nöjda bagare!

Fjärilshuset

Något barn på förskolan hade varit på fjärilshuset i helgen. Så det första barnen piper när jag stressat från jobbet är "vi vill åka och se på hajarna med mojfaj och mojmoj". Först sa vi nej flera gånger. Sen när Edward förstod att nej betyder nej, gjorde han sin nya klassiker. Storgråta. "Då blir jag ledsen", skrikgråter han med tårarna tullandes i floder. Och detta barnansikte kunde ingen morförälder motstå. Och, trots att de precis skulle stänga, att vi bara skulle hinna vara där en timme, att entreavgiften var ganska saftig, att mormor inte hade hunnit dricka kaffe efter lunch, och jag behövde plugga, kastade vi oss i bilen och körde rally dit. Vi hann!

Det var underbart, och jag tror hela familjen njöt. De nya hajarna simmade bakom en tillräckligt tjock glasvägg och fjärilarna var vackra och närgångna.

Och varmt var det,

Thailandskänsla!

Naturhistoriska riksmuseet

Mulet och trist väder. Vad kan man hitta på som passar liten som stor? Naturhistoriska såklart!

Första gången för oss alla. Varianten i Göteborg var jag på som liten med jämna mellanrum med min farfar. Jag älskade det. Mest det siamesiskatvillingfostret i en glasbruk. Lustigt, jag minns montern med burken glasklart. Alla föremål runt om. Minnet! Förunderligt. 

I Stockholm fanns en siamesiskt kalv. Inte lika groteskt. Men i övrigt, var dagen toppen. Bäst tyckte barnen och mormor om skaparverkstaden. Morfar gillade värmekameran. Jag kalven.

Mormor o morfar

Hurra! Finbesök av mormor och morfar! De kom på kvällen sent i fredags. Stannar ett par dar. Barnen är stissiga av glädje. Mormor och morfar också!

Vi drog iväg och pysslade i Fullersta gård på lördagen. Och träffade vår nya släkt, Sofie, Simon och Max! Gipsskulptur, vattenfärger och en stor alldeles riktig såg till Edward. Båtlekplatsen utanför var jättekul, för mormor och Sofie!