Vattenfärg

Igår fick Poppy en ny laddning vattenfärger. Den gamla paletten dog sotdöden i och med att alla färgerna ganska snabbt närmade sig olika nyanser av grått. Poppy är inte den som lär sig av sina misstag i första taget utan satte med liv och lust igång att neutralisera också de här färgerna.

Slutet på sommaren

I morgon är semestern slut, så ärligt talat känns det inte så betungande att regnet står som spön i backen i dag.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Playtime

Jo, leka bör man, annars dör man! Två dagar har passerat, som vanligt barnifierade till hundra.

Lek vid Taxinge slott för andra gången i sommar!






Eddie gungar mera.







Och ett kvällsbesök på dagiset Guldfiskens lekplats.



Posted using BlogPress from my iPhone

Skansen med Carrie och Johan

Vår vän Johan och hans blivande sambo Carrie var på besök, och har kommit hela vägen från USA för att semestra lite i Sverige. Till vår stora glädje hade de planerat in en hel dag för att umgås med oss. Och vart tar man med amerikaner ? Till Skansen såklart!

Vi gick runt i parken, såg varken varg eller utter, eller björn eller mink. Men vi klappade dvärggetter och matade fåglar med köttbullar. Och vi betalade 100kr extra (utöver de 120kr i entré per person) för att komma till Skansen-akvariet med dess aphus. Men har man en Poppy som är galen i apor så har man. Och vilket ställe! Apor överallt, Poppy, Carrie och jag var lyriska. Pojkarna var ute och missade tillställningen, eftersom aphuset med dess trappor inte var direkt barnvagnsvänligt.



Här är vi bakom glas, men nära ändå. Se den lilla apungen, lika gammal som Eddie!

Om man tittar noga på den övre bilden ser man att Poppy håller en liten plastgorilla i handen. Hon hade släpat med den hela dagen i väntan på de utlovade aporna. När vi var vid dvärgsilkesaporna (ej med på bild tyvärr) så viftade hon med plastapan. De små aporna upptäckte den och tittade nyfiket på Poppys apa, följde den, sprang efter, och kom på så sätt väldigt nära oss, till vår förtjusning. Helt otroligt, att de små aporna kunde uppfatta den 10 cm lilla figuren mitt bland alla barn och all rörelse. Och att de såg att det var en apa, trots att dvärgsilkesaporna tillhör den minsta aprasen, och gorillan den största.


Men här är vi inte bakom glas, djuren sprang fritt kring våra fötter. Jag var mest orolig för att Poppy skulle dyka efter dem när de hoppade mellan trappan och klipporna.

Eddie fick inte titta på apor, eller klappa getter, men han fick en hel del uppmärksamhet ändå!

Saltåkvarn

Ulf tänkte vara duktig idag och skulle olja altan och klippa gräs. Det tyckte resten av familjen lät trist, så efter bara lite oljande drog vi iväg till bageriet med tillhörande affär, café och kvarn, Saltå kvarn. På vägen tittade på kissande kalvar.


Väl framme åt vi fantastiskt goda sallader och aktade oss för bockarna Bruse.

Konsten att mata hästar

Poppy har slutat mata alla djur med smågrus. Nu grabbar hon istället tag i en näve gräs. Stråna sticker ut ca 1 cm mellan fingrarna. Sen kastar hon gräset mot djuret som ska matas. Fungerar sådär. Och inte är det lättare när man är lite rädd för djuren i fråga. Frågan är vem som är räddast, Poppy eller pappa?

Eddie var modig och satt glatt och tittade, då vågade även Poppy gå lite närmare.

Livets nektar

Poppy har fått smak för livets goda i form av läsk. Nu är vi på Tullgarns slott och hon har svårt att acceptera att Havtornsläsken är slut.





Men hon glömmer så klart inte att bjuda Eddie.

Sen frossade vi i stora chokladbollar! Den rosa läsken till höger fick vi snopet lämna tillbaka. Den stod bland de andra läsksorterna inne på cafét, och hette "smultron puss". Den visade sig dessvärre innehålla en blandning av tre smultron,läskblaskingredienser och vitt vin. Inget för en törstig Poppy eller bilkörande föräldrar.

Pipedipedip

Glömde ju att även gungfilmen ska med!

Fastställt!

Japp, vi har världens sötaste barn! Här är bevisen, från hängmattan i Norbergsfestivalens lekområde.

Norbergfestivalen

Ulf och jag träffades på en festival för 10 år sedan. Vi älskar festivaler. Men de senare åren har vi blivit för bekväma för att bo i tält och vara smutsiga av lera och utspilld öl. Dessutom har vi fått barn. Så musiken har liksom hamnat i andra hand. Eller tionde. Men så hörde vi om Norbergfestivalen. Inte var det första gången vi hörde om den. En lugn tillställning där man lyssnar på musiken och inte pratar när folk uppträder. Ambient musikhögskolesynth som framförs av chalmerister. Typ. För nördar.

Men i år skulle de ha en modulträff, som givetvis Ulf skulle behöva gå på, och så läste vi att de skulle ha "babyrave". Saken var klar, vi skulle dit allihop (japp, nördstatus på oss, Ulf köpte tom en fetivaltröja för att bekräfta detta även på hemmaplan)!  Poppy och Eddie ska babyrava, punkt! Tyvärr hittade vi inget vandrarhem eller annan bra övernattning eftersom vi var ute i sista minuten, så vi bestämde oss för att åka fram och tillbaka över dagen, två timmar enkel väg. Så kom vi dit igår. Norberg är en fin håla!
Och wow, konsertlokalen hette duga, den ser ut såhär:

Vi fick vänta en stund på att ravandet skulle börja, så Poppy passade på att gunga lite, i hemmaslöjdade gungor.

Vi väntade ännu mer, nu på Ulf som skulle bli klar med sin modulträff. Poppy läser inte programmet för festivalen.

Hon drömmer sig bort till aporna på Parken Zoo.

Så började musiken och ett tiotal blöjbarn röjde loss. Eller mest deras föräldrar som väldigt gärna ville ha kort på sina dansande småttingar.

Sen trodde vi att Poppy hade dansat färdigt, men då ville hon tillbaka. Många tonåringar brukar skryta med att de var på festival första gången när de bara var "15år" eller så. Eddie och Poppy kan nog skryta på dagis. Trots det var de inte yngst på festivalen.

Dagen blev väldigt lyckad, och vi var hemma först sent på kvällen. Detta kanske också berodde på att vi gjorde tre stopp när vi skulle köra hem, ett för att titta på kor, ett för att mata lamm, och ett för att inte krocka med en älg med tillhörande familj.