Vår vän Johan och hans blivande sambo Carrie var på besök, och har kommit hela vägen från USA för att semestra lite i Sverige. Till vår stora glädje hade de planerat in en hel dag för att umgås med oss. Och vart tar man med amerikaner ? Till Skansen såklart!
Vi gick runt i parken, såg varken varg eller utter, eller björn eller mink. Men vi klappade dvärggetter och matade fåglar med köttbullar. Och vi betalade 100kr extra (utöver de 120kr i entré per person) för att komma till Skansen-akvariet med dess aphus. Men har man en Poppy som är galen i apor så har man. Och vilket ställe! Apor överallt, Poppy, Carrie och jag var lyriska. Pojkarna var ute och missade tillställningen, eftersom aphuset med dess trappor inte var direkt barnvagnsvänligt.
Här är vi bakom glas, men nära ändå. Se den lilla apungen, lika gammal som Eddie!
Om man tittar noga på den övre bilden ser man att Poppy håller en liten plastgorilla i handen. Hon hade släpat med den hela dagen i väntan på de utlovade aporna. När vi var vid dvärgsilkesaporna (ej med på bild tyvärr) så viftade hon med plastapan. De små aporna upptäckte den och tittade nyfiket på Poppys apa, följde den, sprang efter, och kom på så sätt väldigt nära oss, till vår förtjusning. Helt otroligt, att de små aporna kunde uppfatta den 10 cm lilla figuren mitt bland alla barn och all rörelse. Och att de såg att det var en apa, trots att dvärgsilkesaporna tillhör den minsta aprasen, och gorillan den största.
Men här är vi inte bakom glas, djuren sprang fritt kring våra fötter. Jag var mest orolig för att Poppy skulle dyka efter dem när de hoppade mellan trappan och klipporna.
Eddie fick inte titta på apor, eller klappa getter, men han fick en hel del uppmärksamhet ändå!
Här är vi bakom glas, men nära ändå. Se den lilla apungen, lika gammal som Eddie!
Om man tittar noga på den övre bilden ser man att Poppy håller en liten plastgorilla i handen. Hon hade släpat med den hela dagen i väntan på de utlovade aporna. När vi var vid dvärgsilkesaporna (ej med på bild tyvärr) så viftade hon med plastapan. De små aporna upptäckte den och tittade nyfiket på Poppys apa, följde den, sprang efter, och kom på så sätt väldigt nära oss, till vår förtjusning. Helt otroligt, att de små aporna kunde uppfatta den 10 cm lilla figuren mitt bland alla barn och all rörelse. Och att de såg att det var en apa, trots att dvärgsilkesaporna tillhör den minsta aprasen, och gorillan den största.
Men här är vi inte bakom glas, djuren sprang fritt kring våra fötter. Jag var mest orolig för att Poppy skulle dyka efter dem när de hoppade mellan trappan och klipporna.
Eddie fick inte titta på apor, eller klappa getter, men han fick en hel del uppmärksamhet ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar