Sagoängen

Sagoängen är ett förskönande namn på en orenoverad 80-talslekplats belägen i skogen. Närmare bestämt Galgberget. Samma berg som jag i skolan tvingades löpa 3 respektive 5 kilometer på tid. Fy. Minns det fortfarande med fasa. 

Regnväder till trots valde vi ändå att lägga dagens utflykt dit. Inkl korvgrillning och vattenpölar.

Tiden går

Ullared, Sumpafallen och klättring. Som om tiden stått stilla!

Sist vi var på just denna tripp var Poppy 8 månader.

Sen dess har hon växt till sig!

Som vanligt fick jag ångest i bilen på vägen hem. Kom på minst två fulla gula påsar ytterligare med prylar jag borde köpt. 

Halmstad, återigen

Nu när jag mest pluggat på Rektorsprogrammet och petat navelludd senaste veckan måste jag aktiveras.

Så jag drog ned till Halmstad med de busiga tu.

Resan ned var seg. Jag var trött efter löneförhandling med nya arbetsplatsen, och barnen ville fram genast. Jag och barnen är vid det här laget vana resenärer. 6 timmar i bil är väl inget för oss:-) Men, segare än vanligt. Och långa fredagsbilköer vid Södertälje hjälpte inte direkt till.

När vi väl kom fram somnade jag före Poppy. Jag och E vid 22.00, hon vid midnatt. Men vad gör man inte för att njuta fullt ut av sin mormor och morfar?

Väl framme var det som uträknat full rulle.

Matmässa, höstlövskastning, pippipark och gatlopp!

Mors lilla lathund

Idag ville barnen att vi skulle köpa "vinterblommor" efter dagis. Vi åkte till torget och köpte varianter av  lilafärgade halvlevande växter.

Att plantera tyckte Poppy var kul. Jättekul.

Att sedan bli tillsagd att plocka kottar var mindre kul. Hon plockade fem.

Sen förklarade hon länge hur trött hon var, och visade genom att snarka på utebänken.

Helt galet

Alltså.

Jag fick jobbet.

Galet

Osannolikt 

Lycka

Illamående

Skräck

Överlycklig

Men. Det återstår lönesamtal och att facket får säga sitt. Men de vill ha mig. MIG!

Och, när jag berättade om detta för mina vänner, har jag fått så många glada tillrop. Tack alla underbara som trodde på mig.

Ni gör att jag darrar liiiiite mindre:-)

Vardagen går dock på som vanligt, som vanligt. Bilen hade utslitna bromsar. In på verkstad idag.  Många tusen fattigare imorgon. Fick för ovanlighetens skull gå hem med barnen. De sprang hela vägen och var "flygande hästisar". Jag sprang med, och kände mig också som en flygande sådan. Poppy var lila, Eddie blå. Jag var chockfärgad.

Hem. Vände i dörren för att gå ut i Huddinge C och träffa en halvsläkting. Många glas vin senare får jag skjuts hem.  Vinglar hem sista stegen, som en något mindre chockfärgad hästis. Kanske bara illgrön.

Dagens outfit + citat

"Även små huggormar har vassa tänder".

Tack till Anna Singer för dessa uppmuntrande ord.

Såhär känner jag mig idag, fixad med lite I.D make up som citatgivaren köpte i USA till mig. Slängde på mig en glömd rock som är loppisfynd och som jag just hittade i garderoben.  Hatten är från HM, sidenbältet från Odd Molly, och käppen är lånad.

Ytterligare en heldag

Varför är inte mina barn trötta??? Förklara någon! De vaknar före tuppen, dvs före 07.00. 

Lek i tre timmar.

Dansskola. Edward hängde med, och Poppy var världens bästa storasyrra och höll honom stadigt i handen. Dansade, lekte, nästan helt utan Ulf och mig. Vi satt dock vid kanten och var moralisk support.

Sen fyra mässor på raken. De pågår samtidigt.  170kr, för alla, gratis för barn. Vi började med "underbara barn".

Där fick vi mängder av riktigt bra gratissaker, smakprov, musikföreställning av Nassim al Fakir, cirkusskola, ansiktsmålning, ballonger och lekhörnor överallt.

Vidare till "Hem och hus" mässan. Snålt och trist. Bara Poppan och jag. Vi var där en bortkastad halvtimme. 

Vidare till musikmässan där Ulf och Edward hängde. De hade det roligare. E trummade 15 minuter i trans. 

Sen svampskogen. Iof bara jag.Barnen fick vila sig lite hemma och se på tv. Blev dock näst intill svamplös. Dåligt svampår i Huddinge!

Nu är klockan snart 19.00. Är barnen trötta. Nixpix.

Får istället visa denna designade Chokladuggla. Det enda vi köpte när vi stressade förbi Chokladmässan.Den ska sparas och förvaras och serveras när Poppy fyller år. Större i verkligheten, ca 30 cm. Även trädstam och chokladstenar medföljde. Bäst före juni 2014, så den borde hålla. Om inte någon provsmakar...

Ingen tid att deppa

Intervjun i torsdags gick inge vidare. Bah. Men som en god vän sa, den kostymen var nog ändå lite tung. För tung. Om några år, då kanske. Och bra träning,och viss bekräftelse.

Intervjun tog fem timmar. Över två timmar  ensam i rum med div test. Ordkunskap, logiskt tänkande och matematik. Blev mycket över medel i logik och initiativ. Något över medel på ord, och "godkänd" på matematik. Och sen direkt två timmar djupintervju. "Vad jobbar mina föräldrar med", "var jag utanför på högstadiet"...

Intervju kändes jobbig. Och min magkänslan är stark. Nya tag. Nya cv...

Men, om man har en helg ensam med två busungar, hinner man inte deppa.

Vi började morgonen med att baka bullar. Eller som det upplevdes, vända upp och ned på köket.

Sen, vidare. Byta leksaker på biblioteket. Smart, ta med gamla uttjatade, byt till lika många "nya" spännande. Där bjöds det även på Clownföreställning, ansiktsmålning och popcorn!

Klassfotografering, förberedelse

Förskolan fortsätter som vanligt. Och idag är det stora gruppfotograferingsdagen. Samma grupp som föräldrar inte får fota på Lucia.

Poppy valde kläder åt både sig själv och Edward. Och jag ville välja fina ytterkläder, eftersom vi tippar på att fotograferingen kommer ske ute. P tog glatt på sig finjackan. E var tjurig och valde, minusgrader till trots, att åka utan jacka. 

Och P sa, se så fin jag är, ta kort mamma, många kort. Eddie i sin tur hade fullt upp med att gömma sig.

Glädje och sorg

Det är med blandade känslor som jag lämnade jobbet idag. En era är över. Sista dagen på plats.

Det är ju min skola. Som jag och mina lärare och övrig personal byggt upp. Som fungerar så bra. Iallafall om man räknar till godkända elever och lärarnöjdhet.

Jag fick så många fina kort och presenter så jag blev gråtmild. Jag har nog aldrig känt mig så uppskattad tidigare. Alla fina ord värmde så otroligt. Flera lärare kommer sluta de med denna vecka. Är jag ego om jag erkänner glädje att de följer mig?

 

Vi var ett team. Jag har använt mina kontakter, och de har fått fina nya arbeten med bra villkor. Jag är stolt över dem. Sjunkande elevantal ger oviss framtid. Skönt att slippa oroa mig för just den biten. Och veta att mina lärare har det bra. Och de som är kvar önskar jag all lycka till. Lärarna och de andra i Huddinge var bäst! Tack!

Hemma fanns en överstrött familj. Dagis och Ulfs nya Sats-kort tar tydligen på krafterna.

Imorgon är ny dag. Intervjun med stort I. Snälla, håll tummar och tår!