En familjetradition

Idag fullföljde Poppy en gammal fin familjetradition i den lundbladska delen av familjen. Hon kröp målmedvetet fram mot skivorna och slet ut dem en efter en. Som tur var hade hon, i alla fall just den här gången, uppmärksamma föräldrar som kunde förhindra en katastrof.

I mer eller mindre samma ålder lyckades en av föräldrarna (jag) göra ungefär samma sak, men med betydligt mer ödesdigra konsekvenser. Nu ska vi försöka sätta något för skivorna så att itne våra vinylskivor går samma öde till mötes.



Det är första gången Poppy varit det minsta intresserad av skivorna i hyllan någon meter ifrån där vi har hennes leksaker. Något säger mig att det inte är sista gången.



Vilken slags skivor som skulle ut var det inte så noga med, men Poppy kom ganska snart på att det var enklare att dra åt sig singlar.



På den positiva sidan så måste man säga att hon visar bra och god smak i sitt urval. Den första skivan som åkte ut var Shamens Phorward, en fin 10" som definitivt har luftats för lite de senaste åren. Efter det var det dags för Jon & Vangelis I find my way home, kanske något för sentimental egentligen, men absolut inte något dåligt val för någon som i vanliga fall mest lyssnar på Teletubbies.



En snabb granskning av material och kvalitet.



Och en glad uppvisning av troféerna.