Till lilla räkan om syskonkärlek

När jag berättade för mina föräldrar att jag var gravid med Edward, såg de lite lamslagna ut. 15 månader mellan Poppy och den nye, hur skulle det kunna fungera? Stackars lilla Poppy skulle bli stor för tidigt. Stackars nye lille palt skulle bli mosad av sitt äldre syskon.

Jag måste själv påstå att de hade fel. Helfel. Poppy och Edward älskar varandra. Jättemycket. De busar ihop, leker, kramas, tar hand om varandra och sover helst ihop. Och nyps lite, men skadar aldrig. Att skaffa barn tätt var det bästa vi kunnat ge våra barn. Tror jag. Har ju inte så många alternativ att ta hänsyn till. Eller jo, min syrra. 7 år mellan oss. Och jag var kanske ingen ängel mot henne. Hon var retlig och liten. Men nu, åh, vad hon, (du) är bra! 

Nu sitter jag ensam och lunchar på PUB's Voltaire. Bästa lunchstället ever. "Det är så amerikanskt" sa en kvinna till en annan. Och vad vet jag om det, men det är rikliga spännande, mest vegetariska GI-maträtter som är gudomliga, med ett väl tilltaget bord med GI-bröd och div röror som ingår. Dyrt, ja. Buffé, nej. Så jag antar att mina föräldrar inte skulle förstå. Men syrran skulle jubla och sitta här var och varannan utelunch, om hon nu inte bodde i södern.

Så nu sitter jag här, alldeles mätt men ensam och saknar min lilla räka.

(Detta är allt som är kvar, senapsdressing med svarta sesamfrön)