Pyjamasparty

Poppy tjatade för några dagar sedan väldigt mycket om att bjuda in hela dagisavdelningen till ett pyjamasparty. Hon planerade och tisslade och tasslade med sina vänner. Jag skojade med, men förklarade att det inte var aktuellt att bjuda hem alla 17 på en övernattningsfest hos oss. Så, till min glädje hade personalen hört barnens drömmar, och de ordnade ett dagispyjamasparty idag mellan 13-16. Poppy har läst inbjudan mängder med gånger. Och undrade om inte Ulf och jag ville ha pyjamasparty på våra jobb. Nje...

Festen var tydligen mycket lyckad, och de fick dricka saft, äta popcorn och dansa disco!

Själv har jag trimmat barret. Nya slingor och, lite toppar är väck. 

Tröttisar

Efterverkningarna från natten mellan måndag och tisdag sitter fortfarande i. Jag är "frisk", men väldigt trött, och har inte mycket till aptit. Men klarar av att jobba och, tja, är väl rätt ok ändå. Jag har lite lätt ångest av minnet från natten. Så hjälplös. Så maktlös. Första gången jag verkligen känt av kraften av min sjukdom. Fy fan för diabetes.

Men, barnen ska ha det bra ändå. Såklart. Och de har det nog ok!

Idag har vi städar inför att mormor och morfar kommer imorgon. Och tvättat oss så vi luktar blomma. Och tänderna luktar Byggare Bob (tandkräm för barn).

Hypoglykemi

Vilken natt!

Igår tog jag två glas vin och åt mat på den lokala puben tillsammans med en vän, Lisa,  och gick sedan hem till henne och drack te. Skvallrade jobb och förlossningskrämpor. Var hemma hos Ulf runt 22.00. Vi drömde om hus, räknade på vår ekonomi och funderade. Vid 23.00 la jag mig, och mådde bra.

01.22 ser jag en underlig person skaka i mig. Jag minns att jag svettas, dreglar och inte kunde prata eller se. Några minuter senare och en spruta glucagon och en glukos senare var jag vid fullt medvetande. 01.35 kunde jag äta en smörgås och ambulansen, som Ulf hade tillkallat när han själv var maktlös någon halvtimme tidigare, kunde åka iväg.

Puh! Första gången för mig. Underligt och skrämmande. Mest hemskt känns minnesluckan, och att jag var helt borta. Jag hade aldrig klarat mig själv. Aldrig, jag kunde ju inte ens kontrollera mitt dregel. Tur att han fanns! Skrämmande nära döden-upplevelse. På riktigt liksom. Dessvärre inga lustiga drömmar. Bara ett töcken av ångest och svett.

Jobbade halvdag. Åkte hem och sov sen.   Nu har jag lite stickningar i käken, annars är jag trött, men mår bra. 

Hemma är allt som vanligt. När vi åt kvällsmat sa Edward "mamma, vilken fin klänning du har". Alltså, killen är så artig och har ett språk så man får dådimpen. Onormalt artig för en treåring. Var kommer det ifrån? Poppy la nästan helt själv, med bara lite stöd av Ulf ett jättepussel. 

Min familj är bäst!

Till lilla räkan om syskonkärlek

När jag berättade för mina föräldrar att jag var gravid med Edward, såg de lite lamslagna ut. 15 månader mellan Poppy och den nye, hur skulle det kunna fungera? Stackars lilla Poppy skulle bli stor för tidigt. Stackars nye lille palt skulle bli mosad av sitt äldre syskon.

Jag måste själv påstå att de hade fel. Helfel. Poppy och Edward älskar varandra. Jättemycket. De busar ihop, leker, kramas, tar hand om varandra och sover helst ihop. Och nyps lite, men skadar aldrig. Att skaffa barn tätt var det bästa vi kunnat ge våra barn. Tror jag. Har ju inte så många alternativ att ta hänsyn till. Eller jo, min syrra. 7 år mellan oss. Och jag var kanske ingen ängel mot henne. Hon var retlig och liten. Men nu, åh, vad hon, (du) är bra! 

Nu sitter jag ensam och lunchar på PUB's Voltaire. Bästa lunchstället ever. "Det är så amerikanskt" sa en kvinna till en annan. Och vad vet jag om det, men det är rikliga spännande, mest vegetariska GI-maträtter som är gudomliga, med ett väl tilltaget bord med GI-bröd och div röror som ingår. Dyrt, ja. Buffé, nej. Så jag antar att mina föräldrar inte skulle förstå. Men syrran skulle jubla och sitta här var och varannan utelunch, om hon nu inte bodde i södern.

Så nu sitter jag här, alldeles mätt men ensam och saknar min lilla räka.

(Detta är allt som är kvar, senapsdressing med svarta sesamfrön)

Varför gillar inte blommorna biltvätt?

Idag tänkte vi ta det lugnt. Det gick sådär.

Först slöade vi faktiskt. Ulf postade lite paket och sen drog vi alla till återvinningen för att slänga gammalt skräp. Splatsch, och bilen blev prickig av smutsig lera. Sådär kul.

Solen sken och det var 10 plus, så vi fortsatte med att ta en tur och skogspromenad till äventyrslekplatsen. Vi fikade, och sen kom, av en slump fam Flordals dit. Så vi stannade extra länge och umgicks med dem.

Efter ett bra tag åkte vidare till Fullersta gård. Där hade vi lekdate med Cammi, Betty och Dexter. Inne på gården myste vi med varm soppfika,helt underbar, och avslutade med lek ute i båtparken. 

Efter en evighet av huttrande, eftersom vi vuxna klätt oss för dåligt, solen sken ju, tog vi oss till närmaste mack för biltvätt. Första eller kanske andra gången för bilen med maskintvätt. Vi brukar tvätta för hand, men återvinningslera kändes lebbigt. Det var flera bilar framför och jag peppade barnen. Första gången för dem att få vara med i. Förklarade att det var som en stor tvättmaskin men för bilar, och att vi alla skulle få sitta inne i bilen, jättekul, tyckte jag.

Vi körde in, bilen tvättades, och vi körde ut. Edward var nöjd, Poppy grymt besviken. "Varför hängde vi inte upp och ned, varför sa du att det skulle vara kul?", undrade hon. Det visade sig att hon trodde att vi skulle snurra runt med bilen som en liten vante i en stor tvättmaskin.

"Vissa barn tycker det är kul ändå", försökte jag. Poppy var skeptisk, "vem, vemdå", tjatade hon. "Äää, Dexter", sa jag eftersom vi just lekt med honom. 

"Men mamma, varför tycker blommor det är kul, varför varför?". Varken Ulf eller jag förstod hennes tjat om blommor och hennes udda koppling. Till det kom fram att hon inte hade hört "Dexter", utan "växter", och hon nog tyckte jag var galen. För hur kunde jag på allvar mena att växter, typ blommor, uppskattade att sitta stilla med bälte i en bil som blir blöt?

Det man inte har på kort

Det som inte finns fotograferat, är ogjort. Så känns det ibland. Hu! Hoppas att ord duger lika bra idag. För idag var det Ulf som hade hand om aktiviteterna. Själv städade jag hemma med huvudvärk. Och eftersom Ulf är laglydigare än sin sambo, så fotar han inte om man inte får. 

Först var han med Poppy på Funkykidz. Precis som sist dansade hon utan förälder, och det gick toppen. Sen tog Ulf  båda barnen till simhallen, Huddingehallen.  Jag hade ingen lust att hänga med. Dels huvudvärk, och dels vattentemperaturen. Jag tycker vattnet där är alldeles för kallt. Speciellt eftersom det är ett "vattenlekland", så man simmar inte så mycket utan plaskar mest i grunt vatten. Och simmar inte alls om man har små barn med sig. Jag brukar känna mig alldeles nedkyld efter att vi varit där. Så jag var tacksam över att få städa hemma istället! Och när de kom hem några timmar senare var både huset och familjen ren!

Sen lagade vi mat. Poppy fick skära champinjoner med riktig kniv! Alla fingrar är kvar! Och sen gjorde vi ett nytt försök med riktigt kött igen, duger detta Moster Anna? 

Poppy tog ansvar från början till slut och hjälpte Edward med skärandet. (Och jo, barnen fick äta i soffan idag. Inte föredömligt men ger de vuxna en lugnare måltid.)

Extra fin

I morse tyckte Edward att han var extra snygg. Han hade cowboytröja från me&I och minirodini-jeans. Båda presenter från mormor.

"Min cowboy har en haklapp som tomten och är superfin" sa Edward stolt. Och till min förvåning modellade han framför kameran. Suddigt tyvärr. Kanske för att jag badade telefonen igår. Just när jag och barnen hoppat ner i det  varma vattnet ringde en telefonförsäljare. Dumt nog svarade jag, trodde det var syrran, och plums. Han ville sälja Damernas. Hello! Än är jag under 40år! Än:-) Ska man sälja till mig är ett hett tips att inte ringa vid läggning. Typ mellan 19-21. Eller sälja en tanttidning. Eller vänta, telefonförsäljare bör inte ringa alls. Om de  inte erbjuder biobiljetter. 3 nr av Amelia och två biljetter fick jag för 79kr för nån månad sen. Men den killen ringde vid femsnåret. Smart typ.

Poppy ville också vara med i bloggen. "Jag är stor nu och kan ha öppen jacka", sa Poppy medan hon huttrade fram till bilen. Och ja, vi är slarviga föräldrar som bara halvklär barnen när vi ska åka bil till dagis.

Asså

Hur tänker kommunen? En gång i månaden måste barnen hämtas före 16.00. Då måste man som Stockholmsförälder lämna jobbet 15.00 för att verkligen säkert hinna i tid. Jag kan  bara inte förstå varför de inte kan planera bättre. Mitt förslag är att dela in kommunens förskolepersonal i tvärgrupper. Så att inte alla på en och samma förskola måste mötas samtidigt. Smart, och effektivt. Nu måste mängder av föräldrar varje månad ursäkta sig och smita. Inte alls kostnadseffektivt för samhället.

Vilket fall, eftersom jag var på möte idag, kunde jag komma iväg i tid, och hämta både mina ungar, och ett par andra. Selma och Melvin hann både busa inne och ute innan dagens lek var slut.

Riktigt kött

När Poppy och jag var och handlade på Coop härom dagen fick hon provsmaka entrecote. Hon åt både en och två provsmaksbitar. Väl hemma tog jag upp detta med Ulf, och vi kom fram till att det kanske blivit lite väl mycket halvfabrikat. Mamma Scan, blodpudding, prinskorv, falukorv och färdiga hamburgebiffar.

Så, vi köpte den blodigaste köttabiten vi kunde hitta. Det kändes lite lustigt att köpa kött som inte någon av oss vuxna tänkte äta. Därför fick barnen själva tillreda middagen.

Och blodig biff och gräddsås till trots, så var det spaghettin som gick åt fortast.

Dagen efter

I morse vaknade vi alla och var alldeles trötta efter festen igår. Men tänk vilken tur vi hade! Vi hade helt glömt att servera fruktsalladen som vi gjort. Så vi lyxade till vår frukost med denna. Jordgubbar, kiwi, granatäpple och apelsin! Edward var dock ointresserad och åt som vanligt sin "möjmås".

Sen storshopping på Willies, paketlämning på posten och slutligen teater. Barnteater kan vara ganska billigt och ganska dyrt. Inne i stan varierar priserna mellan  90-150kr per biljett. I Huddinge tittade vi idag på "Mozart och blinkande lampor". En liten rymdmusikal för 40kr/person. Barnen träffade halva förskolan där, och alla barn tyckte pjäsen var toppen.

Efter var det fika med alla vänner i teatercafet. Saft och brända bullar serverades. Man ser hur barnen gnager bulle. Men Edward bad om två, så de dög.

Grattis Edward, 3 år!

Hipp hipp hurra, Edward fyller 3 år idag!

Tänk, för tre år sedan upplevde jag en alldeles perfekt dag. Ett perfekt snitt, en perfekt perfekt pojke kom ut och en perfekt lycka! Även om jag var morfindrogad och dödstrött njöt jag. Min Edward!

Idag skulle vår stora Edward firas! Vi väckte honom med falsksång på morgonen, gav ett lass med presenter och sedan har vi mest förberett inför kalaset. Poppy hjälpte till med att hänga ut ballonger i snöregn.

Tre kompisar kom, Matilda, Melvin och Anja. Glasspizza, Bajsboul, disco, piratlek och fiskdamm, ett komplett kalas!

Edward leker här prinsesspirater med Matilda.

Glasspizzan! Och ljusblåsning!

Bajsboul och knytkalas!

Sist hem gick Anja. Barnen lekte en lång stund ensamma i köket. Vi pratade med Anjas mamma och hade en trevlig stund utan barn. Det belönades med att de målat hela köksbordet med vår tjocka svarta permanenta markeringspenna...överallt! Tack och lov var bordet lackat i femdubbla lager, så det gick att gnugga bort. men barnen hade kul:-)

Poppy var i rätt Funkykidz grupp idag. Dans utan föräldrar. Och det gick finfint!

Alla <3 -ans dag!

Idag är ingen vanlig dag, nej för imorgon är Edwards födelsedag. Och idag är dessutom alla hjärtans dag<3!

Poppy hade gjort en fin teckning och ett glitterhjärta på dagis. Jag frågade om det var till mig. Icke! Det var till Edward. Mitt mammahjärta smälte, bättre allahjärtansdaggåva kan man inte få!

Men, i brevlådan låg ett paket till syskonen från farfar. Dvd-filmer, en toppenpresent! Vi kunde liksom inte vänta att öppna till imorgon. Med vi, menas nog "jag".

Sen skulle det bakas. Vi behövde förbereda födelsedagstårtan inför kalaset imorgon. Edward hade önskat sig en glasspizza, eftersom de äter en sån i en av hans favoritserier. 

Så, Google hjälpte mig på traven och det blev tre! 

Steg ett! Botten på ena är "småkaka med vit choklad och macadamianötter" och på de andra två "chocolate chip cookie". 

Steg två! Här gjorde jag lemoncurdgrädde som ett första lager på alls tre. 

Steg tre! Här fortsatte jag med tomatsås, nääää, med en hemmagjord jordgubbscreme bestående av varma mosade jordgubbar med florsocker. 

Steg fyra! På detta jordgubbsglass på två och pecannötglass på den andra. 

Steg fem! Riven vit choklad fick bli ost!

Och steg sex! Överst dekorerades de med godis, detta gjordes tillsammans med barnen. Den sista fick de gå loss på hur mycket de ville! Visst ser de godare ut än vad man kan tro?

Gnäll

Att vara sjuk länge tar på krafterna. Hos barn. Och föräldrar.

Idag har Poppy varit på dagis. Det gick halvdant och hon hämtades tidigt. Edward var hemma och det lutar åt att han får stanna hemma imorgon också. Men han mår mycket bättre än igår! Ingen feber.

Gnällts har det gjort. Poppy blev så arg att hon ställde sig i ett hörn. Edward har också höjt rösten en massa, men lek med duplo kan få honom på andra tankar, i alla fall en kort stund.

När jag talade i telefon med Moster Anna, lyckades han klippa hål i sin favoritfilt. Tur att det är ett IKEA-fynd.

Moster Anna bad om konst, så Poppy fixade en tavla till henne. På bilden syns moster Anna, Annas långa (håriga) händer och en liten gurka.