Redan när Poppy var en baby och inte en stor flicka som nu, ville morfar ut till Nissan och mata ankorna med henne. Men något har ofta kommit i vägen, och det har aldrig blivit av. Men idag, var vi laddade med bröd, varma kläder och glatt humör.
Men en varm biltur och en gumpig promenad till ankorna pga ett nytt snötäcke med underliggande is, gjorde Poppys ögon fulla av sömnpulver. Dessutom var det mest måsar som ville åt innehållet i påsen. Så vi fick fäkta oss fram mellan skriande måsar på en strand lika hal som en isbana. Med andra ord blev inte så många ankor matade.
Men det är väl tanken som räkas?
Men en varm biltur och en gumpig promenad till ankorna pga ett nytt snötäcke med underliggande is, gjorde Poppys ögon fulla av sömnpulver. Dessutom var det mest måsar som ville åt innehållet i påsen. Så vi fick fäkta oss fram mellan skriande måsar på en strand lika hal som en isbana. Med andra ord blev inte så många ankor matade.
Men det är väl tanken som räkas?
Men visst kan det vara kul bara att se andra jobba? Och är det sådana förutsättningar runt om så bara måste man ta sej en tupplur. Tror Poppy tycker det verkar vara en kul aktivitet - nån annan gång!
SvaraRaderaKram!