För att slippa andas lacknafta under en stund begav vi oss till öppnis. Betty var på plats och erbjöd Poppy en åktur. Något Poppy aldrig skulle tacka nej till. Att åka gåvagn är det bästa hon vet!
Betty körde och körde.
Och klarade galant av att parera för de andra trafikanterna.
Väl hemma fortsatte vi att måla. Nu är vi inne på slutfasen. Antagligen klara imorgon. Puh! Poppy och jag köpte vattenfärg efter öppnis för att med blåfärg dölja de spår som den otäcka maskeringstejpen lämnade på den blåa tapeten i gästrummet.
Och sen blev det tid för lek. Inget ont som inte för något gott (och kladdigt blått) med sig.
Betty körde och körde.
Och klarade galant av att parera för de andra trafikanterna.
Väl hemma fortsatte vi att måla. Nu är vi inne på slutfasen. Antagligen klara imorgon. Puh! Poppy och jag köpte vattenfärg efter öppnis för att med blåfärg dölja de spår som den otäcka maskeringstejpen lämnade på den blåa tapeten i gästrummet.
Och sen blev det tid för lek. Inget ont som inte för något gott (och kladdigt blått) med sig.
Men om man tröttnar på färgen på tröjan, varför då inte passa på att fräscha till den när man ändå är i fräschartagen? Och hur är det, är våran marsipanros vänsterhänt? Ser ju så ut, faktiskt.
SvaraRaderaSå osedvanligt lyckat att ha en kompis som kör runt en som den prinsessa man är! Och så sant som det är sagt, verkar gå med väldig bravur.
Kram till er alla!