Historien om Edward, del 1

Det här en liten kort berättelse om hur Edward kom till världen.

En dag i juli upptäckte vi att jag var gravid i vecka 12. Det var inte direkt planerat, men Poppy som då var 8 månader menade att hon ville bli storasyster vid tidig ålder, så vi beslöt att hon skulle få som hon ville. Graviditeten gick fint, en hel del diabeteskontroller, men i stort gick alla tillväxtultraljud som de skulle, och i vecka 37 bedömde de Ru, som vi kallade honom då, till att väga ca 3,1kg. Sex dagar senare skulle vi göra ett planerat snitt, och trodde att vår pojke skulle bli väga runt 3,5.

Några dagar före snittet kom mamma och pappa hit för att vänja Poppy lite vid sina nya barnvakter.
Vi träffade även mina småkusiner och Poppy visade dem sina leksaksfavoriter.
Poppy och Ru fick även en stor kartong kläder samt dockkläder av deras farmor. Ja, förberedelserna vari full gång. 

På dagen D,  den 15/2, körde pappa in Ulf och mig till sjukhuset kl 07.00, snittiden var satt till 7.50. Vi blev iordninggjorda, fick på operationskläder, och sen vänta, och vänta. Försening på försening gjorde att vi var kallade till operation först lite efter tolv. Jag avskyr att vara kopplad till dropp, och med ett dropp i varje arm och kateter kände jag mig redan sjuklig. Sen fick jag lokalbedövning i ryggen, förberedande inför kommande spinala variant. När jag skulle bedövas med spinalbedövning inför snittet med Poppy stack de fel två gånger. Smärta!!! Därav lokalbedövningen.

  
Och sen tog det lång tid igen. De grävde och grävde, jag förlorade en massa blod, det forsade fostervatten så blodförlusten var svår att mäta, kanske en liter, och jag fick mer bedövning. Men sen plockades Ru ut!


Klockan 12.29 den 15/2-11
Vikt 4220g
Längd 53 cm
Skrik direkt
Bra färg
Bra reflexer

Sen syddes det under en till lång stund, ca 30 min. Men huvudsaken var ju att Ru kommit ut och mådde bra. Jag lappades ihop, och vi alla tre fick sedan vänta på att min bedövning skulle släppa. När jag var ok fick vi komma till vårt blivande rum de kommande 3 dagarna.

Så förlöpte tre dygn av förvirrade barnmorskor, stor saknad av Poppy och ensamma nätter eftersom Ulf sov hemma med Poppy. Under tiden hann de oroa oss för hans viktnedgång, ett susande hjärtljud och gul hudfärg, men ett ok hörseltest. Men vi fick åka hem dag tre med ett löfte om återbesök efter helgen. Då var jag less på vårdpersonal som sprang runt och glömde saker, på jobbiga grannar i rummet bredvid och...bara Poppy på kort.
 Och vad skulle Ru heta?
Peter, Elliott, Frans, Rufus eller kanske Edward?

Hemma hade Poppy saknat oss massor, även om hon hade haft det kanonbra. Vi kunde även ana en viss viktuppgång.

Edward blev namnet, och hemma väntade masa mys med hela familjen!