Läget, 3 min bort är givetvis bonus men
pedagogerna, tema, barngruppen, just nu känns allt så bra! Idag talade Poppys grupp om allemansrätten. Det resulterade i att vi efter förskolan skulle ut i naturen och plocka blåbär.
Det blev bara nån deciliter, men vi fick en fin promenad i Nyckelviken. I skogen träffade vi en mysig katt.
Edward glömde allt plockande och kelade och lekte med den, som följe med oss en bra stund.
Då sved det i mitt hjärta. Han var så fin med katten. Jag saknade våra. Min X. Stålis som bor på Venusvägen. Edward var så mjuk. Som att han verkligen älskar djur. Som vi nu inte längre har. För katternas bästa. För oss. Men kanske inte för E. Det svider. Jag sörjer. Att skaffa nytt djur är inte aktuellt. Inte två veckor efter att vi blivit utan. Men ändå.
Ett hål i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar