Långa armar, stora apor

Poppy är numera väldigt snabb på att göra sånt som vi gör. I regel har det inte varit något stort problem, mer än att man får vara lite vaksam så hon inte häller ut kaffe eller the över sig. Men i dag visade det sig att hon numera kommer åt reglagen på spisen. Det känns lite nervigt, men hittills har hon inte verkat så intresserad av spisen mer än just när vi är där. Förhoppningsvis håller det sig så ett tag.


I torsdags lärde sig Poppy att rida på axlarna, något hon gillar väldigt mycket. För oss andra är det inte riktigt lika roligt. Hon har nämligen inte lärt sig att hålla tag med armarna runt halsen utan tar två rejäla grabbnävar hår och håller i för glatta livet. Helt klart säkert, men lite plågsamt.


I den lokala barnklädesaffären hade de härromdagen fått in världens största Monchichi, ungefär en halvmeter hög och bra mycket större än de jag hade när jag var liten. Numera är den stora apan Poppys. Hon gillar den men verkar vara lite överväldigad. Det är svårt att veta vad man ska göra med en leksak som är i runda slängar lika stor som en själv.