Igår var det dags för min Lean-utbildning igen på jobbet. Poppy är lite för liten för att lämnas ensam hemma, även om jag förbereder med lunchlåda, så hon fick följa med. Hon kom dit entusiastisk och full av arbetslust!
Kollegorna slogs om att få mata och leka med henne, kanondag tyckte hon!
Heldag var det och massa människor. Poppy skötte sig alldeles utmärkt och jag var på strålande humör. Inte bara för att hon var snäll och ompysslad, utan för att en vikarie som jag ogillat från start med största sannolikhet ska sluta. Nu känns höststarten mycket trevligare! Ev kommer jag få vikariera någon eller några dagar under våren för henne. Kan bli spännande att ta med Poppy till jobbet på riktigt. Eleverna lär i alla fall bli stormförtjusta. De stod bokstavligt talat på kö utanför mötesrummet och väntade på att få gulla och bära Poppy. Vilket P älskade.
Igår hade hon på sig en Molobody med kaniner och vallmoblommor som hon fått från mormor, lila kofta skräddarstickad från farmor och haklapp från Ullared. Poppynappen var som vanligt med!
När dagen var slut var även energin borta. Undra om hon drömmer om tidstjuvar och förbättringsarbete?
Men visst är hon redig, våran Poppy! Visste väl att hon är en liten arbetsmyra. Och visst är det härligt att vara världens medelpunkt!?!
SvaraRaderaKram!