Hemväg

Att hämta två barn från dagis, kan i bästa fall ta fem minuter. Har jag hört.

För mig tar det 20 minuter. Om jag kör. Och en  timme om vi går, dörr till dörr. Förskolan ligger tre bilminuter bort, 7 minuter vuxenpromenad.

När jag kommer, springer först Eddie och gömmer sig. Han tycker det är vansinnigt kul. Kiknar av skratt. När han är upphittad ska diverse kläder skramlas ihop och träs på. Observera att vi talar om två olika avdelningar som måste genomsökas. Torkskåp, lådor med gosedjur, "vems?"-högen, påsen med kläder från eventuella olyckor och mössor, vantar (helst  i matchande par) och teckningar eller andra ihoplimmade pappersgrejer. Gånger två...

Sen ska man fråga nån fröken hur det varit under dagen. Även om svaret för det mesta blir ett ganska likgiltigt "bra,tror jag, jag har inte hört något särskilt". Detta för att det oftast inte är fröknarna från barnens vanliga avdelningar kvar på eftermiddagen.

Ok. Sen kommer Poppy på att hon vill visa något hon skapat under dagen. Och Edward har gömt sig igen.

Promenaden hem är trevlig. Vi skrålar och sjunger, pallar äpplen och fina blommor och kvistar utmed vägen. Går igenom läskiga skogen (en öde tomt), och flyger fram på den trottoarlösa vägen.

Idag fick vi sällskap en bit av Anja. Hon höll målmedvetet Edward i handen. Han var lite fundersam, men ändå väldigt nöjd.