På östfronten intet nytt

Här är det mesta sig likt. Poppys inskolning är sig lik. Vi (Poppy, Eddie och jag) kommer vid nio. Är med på sångstunden och frukten. Sen går jag. Då gallskriker Poppy. Sen kommer jag två timmar senare. Då har Poppy "haft sina glada stunder", men börjar gråta när hon ser mig. Klockan är då kvart i tolv. Sen kommer vi hem. Då är hon stirrig, Velar runt någon timme innan hon slocknar runt ett. Sover sen en timme. Vaknar, äter, och sen är dagen slut. Eller i vart fall alla barnvänliga aktiviteter som stänger vid tre fyra.  Jag gnällde lite på förskolan idag. Sa att det måste lösas. Så imorgon ska hon lämnas nio och hämtas kvart i två. Ojojoj...jag har ångest och är ledsen för Poppys skull. Hur ska det gå? Men det får inte bli en självuppfyllande profecia. Det ska ska ska gå bra!

Ja, så idag, när vi vaknat till liv efter Poppys eftermiddagslur började vi med att äta "dagiskaka" som Poppy kallar "delikatess knäckebröd". 

Eddie provade för första gången att gunga i barnstolen, som blir en gungbil när man lägger den ner.

Sen gick vi ut. Poppys nya hobby är att byta plats med Eddie. Hon tycker det är jättekul att sitta  i hans bilbarnstol, att sitta i gåstolen, och nu, att hoppa i hoppgungan. Mycket fart blir det.

Sen lekte vi lite bland stenarna, tur att vi fick upp staketet förra sommaren, för att trilla är kul!