Vårdcentralen vs Poppy

Sedan jag blev gravid har jag tappat all respekt för sjukvården i Huddinge. Rörigare och underligare administration och behandling får man leta efter.

I tisdags fick Poppy inte göra mindre än 3 urinprov, eftersom vårdcentralen antingen satte på urinpåsen fel eller tyckte det var för lite urin i påsen.

Var inte så orolig, hon verkade så frisk och glad, ingen feber och mina egna uvi-stickor som jag köpte på apoteket visade negativt.
Men i morse ringde vårdcentralen mig, och ville att jag skulle komma in och göra ytterligare ett urinprov och ta blodprov. För något hade blivit fel med provtagningen i tisdags, så nytt urin behövdes. Suck!

Väl där blev det stick i finger och ännu en påse att kissa i. Kände oss som värsta stammisarna.

Sen stressade vi iväg till Södertälje och jobbet, ny Leanutbildning. Men där ringde mobilen, och vårdcentralsläkaren sa "ojoj, ni måste åka till barnakuten nu...urinprovet va inge bra alls". Jag blev upprörd, ringde Ulf som fick kasta sig från jobbet och möta upp mig på akuten.

Där tog de ytterligare ett urinprov, men nu var det någon som kunde. Underlivet rengjordes före pås-påtagningen (gjordes inte på vårdcentralen, där var det bara av med blöja och påse på, utan minsta rengöring) och påsen satt mycket bättre. 30 minuter senare kunde Ulf åka till jobbet igen. Urinprovet var bra. Vi fick sedan träffa en läkare som tyckte Poppy var urfrisk och kry liten flicka. De dåliga resultaten tidigare berodde på slarv vid pås-påtagningen.

Slutsats: 7 timmar på vårdcentralen, två timmar på barnakuten, massa oro, en avbruten arbetsdag för både Ulf och mig, och en frisk (men trött och gnällig) baby.


För att riktigt visa hur frisk Poppy är så visar hon på följande video hur galant hon lärt sig stå!





Och när Alva berättade hur smaskigt det var med köttfärssås och spaghetti så ville Poppy också prova. Mums! Bara lite svårt att koncentrera sig på att äta när en liten katt också tycker att det luktar gott från barnmatsburken...