Grannar

Vår tjuriga tant till granne har en familj på besök några veckor. Familjen har två barn. I någon vecka har Poppy och Edward spanat på barnen, och barnen har spanat in dem.

I förrgår började alla leka. Mest med vår studsmatta och att tävla ned för gatan med olika cyklar och småbilar. Barnen talar inte svenska, men det funkar. De är fyra och fem år.

Denna lek har räddat oss. Vi som bara är tråkiga och packar och målar i nya huset. Sån tur!

Men, idag kom ytterligare en barnfamilj på besök. Då gick fem barn från grannfamiljen till vår baksida och hoppade. Föräldrarna stod på gatan och pratade med varandra. Gick in efter en stund. Poppy och Edward vågade inte vara med. De nya barnen var äldre, och ingen talade svenska. Jag orkade inte bråka, se fick hållas en stund. De slutade just. Varför? Varför kan inte föräldrar förstå när två barn är ok, men fem för mycket? Och att en nioåring(typ) lätt tar över och skrämmer våra små? Jag blir ledsen, allt som just var så fint.