Som idag.
Vi äter. "Jag geggar" säger Eddie och smetar potatismos över hela köket.
"Jag städar" säger jag en stund senare, och drar fram både dammsugare och mopp.
"Jag åker skridskor" säger Eddie när jag moppar klart i hallen och ser honom utan tröja och strumpor kana runt i hallen.
"Jag moppar" säger han sedan, när jag kommer upp för trappan med nya strumpor. 
"Vi har en översvämning i hallen", säger jag men ingen lyssnar.
Samtidigt kommer Poppy springande, snubblar på det hala golvet, och jag ser hur en magnetisk kula far ut från hennes ansikte. Jag blir livrädd och ser henne framför mig, kvävas av densamma.
"Du får aldrig aldrig ha kulan i munnen" skriker jag.
"Men mamma, jag hade den bara i näsan", säger Poppy och är fullt upptagen (och lyckas) med att peta ut en lika dan från andra näsborren.
Att jag idag blev påkörd i parkeringsgaraget så bilen måste in på verkstad (andra förarens fel, jag var stilla, och alla papper är klara för försäkringsbolaget), klippte page (aningen längre men kortaste frisyr jag någonsin haft) och shoppade på rea, att Eddie var frisk nog för dagis, är sorg och glädje jag inte hinner reflektera över.
Hahaha jag dör
SvaraRaderaOBS! Läser alla inlägg.
SvaraRaderaÅh Gud, att de har överlevt så länge måste vara ett mirakel. Lycka till med resten av åren fram tills 18 årsdagarna. Och synd på bilen men tur att det inte var du som var boven i dramat :)
SvaraRaderaOtroligt hjälpsama barn, och du Anna, nu vet du vad som väntar.
SvaraRaderaHelt oslagbart. Det är omöjligt att hålla sig för skratt! Skönt att höra att det inte var ditt fel med bilen fastän det ändå är bekymmer med reparationer./kram ttill
SvaraRadera